Kurder

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kurdiska flaggan
Kurdistan sträcker sig över delar av Turkiet, Irak, Syrien och Iran.

Kurder är en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och Turkiet och detta område kallas ofta Kurdistan. Kurdiska minoriteter finns också i Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och under senare årtionden i några europeiska länder och USA. De talar kurdiska, som är ett av de Indoeuropeiska språken i den iranska språkgruppen. Till dess ursprung och etnicitet klassificeras kurderna som en indoeuropeisk folkgrupp. Man beräknar att det idag finns 50 000–60 000 kurder i Sverige[1] och majoriteten bor i storstäderna.

Merparten av kurderna i Sverige kommer från Turkiet, men det finns även kurdiska invandrare från Irak, Iran och Syrien. Svensk statistik anger endast nationalitet varför det exakta antalet kurder i Sverige är okänt. Den äldsta gruppen är kurdisktalande invandrare från Konyaprovinsen i centrala Anatolien vilka började invandra som arbetskraft under 1960-talets mitt. Redan 1967 kom några kurdiska studenter till Uppsala. I samband med militärkuppen i Turkiet 1971 skedde den första flyktinginvandringen av kurder till Sverige. I samband med amnestin 1974 återvände en del kurder till Turkiet medan andra blev kvar. Därefter har invandringen och framförallt flyktinginvandringen från Turkiet till Sverige tilltagit.

Den näst största gruppen är kurder från Irak. De började flytta in i Sverige vid 1970-talets mitt. Sedan dess har denna invandrings flyktingkaraktär accentuerats och kurderna från Irak är den grupp som vuxit snabbast under 1980-talet till följd av kriget mellan Iran och Irak, och senare under 1990-talet efter Kuwait-kriget och det fortsatta förtrycket i Irak, trots att den kurdiska delen av Irak åtnjöt ett visst mått av självständighet med eget parlament.

Från Iran har den kurdiska invandringen varit relativt liten. Merparten torde vara studenter, men en del är flyktingar.

Den autonoma regionen Kurdistan i Norra Irak förväntas förena alla dessa kurder som anser sig vara utan jord och land. President Masud Barzani har redan inlett demokratiseringsprocessen i Kurdistan-Norra Irak och samhällsbyggandet fortsätter för fullt, varför Europa räknar med att det kommer att ske en rejäl minskning av antal kurder som bor i länder som Tyskland och Sverige eftersom många kurder kommer att vilja flytta till sitt efterlängtade hemland Kurdistan för att delta i samhällsuppbyggnaden[2].

Kurdisk släktforskning

Kurdernas klan- och stamtillhörigheter garanterar oftast att man har stor kännedom om sin härstamning. Att inte känna till sina förfäder skulle i dagens läge omöjliggöra traditionella äktenskap och familjebildning. Den utblandning som ändå sker genom integrationen i det moderna svenska samhället kommer att innebära att dessa traditioner förloras. Därför är det viktigt att redan nu dokumentera de släkttraditioner och berättelser som den hitflyttade generationen ännu bär.

De kurder som har utvandrat från Turkiet bör annars teoretiskt kunna återfinna sina förfäder i folkbokföringen MERNIS[3], där de turkiska medborgarna registrerats sedan bildandet av republiken 1923. Folkräkningar har genomförts ännu tidigare, den första 1904, och bör inkludera många personer som föddes under den andra halvan av 1800-talet.

Diskrimineringen av minoriteter i Turkiet kan dock försvåra sökandet efter kurdiska förfäder, liksom folkgruppens brist på skriftliga urkunder. Ett visst hopp står dock att finna i det faktum att Turkiet ansökt om att få komma med i EU, vilket gynnar demokratiseringen av landet. I Syrien, som är muslimskt, samt i den del av Kurdistan som ligger i Irak och som numera är en autonom region[4], bör man kunna ta hjälp av folkbokföringsmyndigheterna [5].

Kurdiska vigseltraditioner

Kurdiska brudar.

Kurdiska äktenskapsarrangemang är mycket komplexa och definieras av stamtraditioner. Nästan alla kirmanji-, sorani-, zaza- och goranitalande kurder är gamla stamfolk och stamtraditionerna fortsätter att påverka vardagslivet, också för icke stambundna kurder - framförallt i stadsområden. Termen 'mal' innebär också "klan" på kurdiska. En klan är en grupp människor som härstammar från en gemensam stamfader. Enligt stammens ideologi, tillhör männen i en familj en enda grupp, vilket skapar en primär indelning av stammen gentemot kusiner och sysslingar. I ett vidare perspektiv tillhör dock alla manliga kusiner på farssidan samma klan, och mer avlägsna släktingar samma stam.

Äktenskap är en av de viktigaste händelserna för att fastställa allianser och skapa sociala hierarkier inom och mellan klaner och stammar. Vid äktenskap lämnar en kvinna sitt födelsehem och flyttar till sin mans by. Historiskt sett betydde det att hon oftast blev kvar i hemtrakten, eftersom man gifte sig inom stammen. Urbaniseringen och migrationerna har emellertid resulterat i att kvinnor numera till och med måste flytta till andra länder eftersom många kurder lever i diaspora.

Kurdiska äktenskap är av tradition arrangerade. Äktenskapliga arrangemang kan slutföras redan innan barnen föds. För pojkar och flickor, innebär äktenskapet övergången till vuxenlivet. När barnen anses giftasvuxna barn varierar beroende på socioekonomisk klass och de särskilda behoven hos enskilda familjer. Den genomsnittliga åldern för äktenskap ökar i städerna, där de inblandade parterna är oftast utbildade och yrkesarbetande.

Skyldigheten att gifta sig inom stammen (endogami) efterföljs normalt i kurdiska äktenskap. Man praktiserar ofta kusinäktenskap för att hålla samman egendomar, och äktenskapet fungerar i mångt och mycket som en form av utbyte. Den vanligaste formen av ett direkt utbyte mellan två familjer är dotterutbyte. Man kan också utöka utbytet så att flera familjer byter döttrar mellan sig. I Kurdistan, stannar en änka med makens familj. Om hon blir änka när hennes barn är unga, är hon tvungen att gifta sig med sin avlidne mans bror. Denna form av äktenskap kallas levirat. Sororat är en annan anpassning: När en man förlorar sin hustru innan hon hinner föda eller har små barn, ger det honom rätt att kräva en ny hustru ur samma familj, vanligtvis en yngre syster med en sänkt brudpris. Både levirat och sororat praktiseras för att garantera välfärd för barn och säkerställa att alla arv av egendom kommer att stanna inom familjen.

De flesta kurdiska äktenskap är monogama äktenskap. Islam tillåter emellertid månggifte; en man kan ha så många som fyra fruar på en gång under förutsättning att han fullgör sina skyldigheter enligt Koranen. Även om det är statistiskt sällsynt, ingås polygyna äktenskap, särskilt av kurdiska män som har stor ekonomisk och politisk status. Alla kurder är emellertid inte muslimer, då cirka en tredjedel av dem bekänner sig till olika former av yazdanism[6].

Brud-priset kallas naxt på kurdiska. Det ges till familjen av bruden vid förlovningen eller får betalas i lite taget fram till vigseln. Naxt betalas ut i kontanter och guld, och kan omfatta gåvor till bruden och hennes familj, vigselkostnader, vapen, smycken, husgeråd, elektronisk utrustning, och husdjur. Bröllopskostnader, inklusive brud-priset, samt byggande och utarbetande av ett rum för brudparet, kan vara så mycket som en årsinkomst för ett genomsnittligt hushåll.

Litteratur

  • Dilsa Demirbag-Sten: Stamtavlor (Norstedts förlag, Stockholm 2005) ISBN 91-7232-047-8 "I Stamtavlor berättar Dilsa Demirbag-Sten om sitt kurdiska arv och hur det är att ha sina rötter i två kulturer. Hon beskriver sin stams historia, baserad på de många berättelser hon hört under sin uppväxt." (ur presentationen av boken)
  • Ahmetbeyzade, C. (2000). "Kurdish Nationalism in Turkey and the Role of Peasant Kurdish Women", artikel i Gender Ironies of Nationalism: Sexing the Nation, red. T. Mayer. London och New York: Routledge.
  • Guest, J. (1987). The Yezidis: A Study in Survival London and New York: KPI.
  • Gunter, M. (1990). The Kurds in Turkey: A Political Dilemma Boulder, CO: Westview Press.
  • Izadi, M. (1992). The Kurds: A Concise Handbook Washington, DC: Crane Russak.
  • Keyenbroek, P., och Allison, C., red. (1996). Kurdish Culture and Identity London: Zed Books.
  • Keyenbroek, P., och Sperl, S., red. (1992). The Kurds: Contemporary Overview London: Routledge.
  • Meiselas, S. (1997). Kurdistan: In the Shadow of History New York: Random House.
  • Olson, R. (1989). The Emergence of Kurdish Nationalism 1880–1925 Austin: University of Texas Press.
  • Van Bruinessen, M. (1992). Agha, Shaikh and State: The Social and Political Structures of Kurdistan London: Zed Books.
  • Yalçin-Heckmann, L. (1991). Tribe and Kinship among the Kurds Frankfurt: Peter Lang.

Externa länkar


Fotnoter: