Turkiet

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Turkiets flagga

Turkiet är en sekulär enhetsstat med republikanskt statsskick. Republiken Turkiet upprättades 1923 med Mustafa Kemal Atatürk som dess första president, sedan Osmanska riket upplösts efter första världskriget. Sedan dess har Turkiet blivit allt mer integrerat med väst, samtidigt som det odlar förbindelser med öst.

Turkiets territorium är indelat i 81 provinser (il i singular, iller i plural), ledda av guvernörer ("vagi") för administrativa syften. Provinserna är organiserade i 7 regioner för statistiksyften, men dessa motsvarar ingen administrativ struktur. Varje provins är indelad i distrikt (ilçe i singular, ilçeler i plural). Totalt finns 923 distrikt ledda av en distriktschef ("kaymakam") [1].

Turkiet-provinser.gif

Turkar i Sverige brukar definieras som personer i Sverige med turkiska som modersmål. Under 1950- och 60-talen kom många turkar till Sverige genom arbetskraftsinvandring. Det är av olika anledningar ganska svårt att ange exakta siffror om hur många etniska turkar från Turkiet som kan finnas i Sverige. Man kan dock i enlighet med turkiska föreningars medlemssiffror och andra statliga källor uppskatta att det kan finnas ca 30-55 000 etniska turkar i Sverige. Siffran inkluderar de etniska turkar både från Turkiet och Balkan-länderna. Det finns även etniska turkar från Bulgarien, Makedonien, Kosovo och Cypern i Sverige.

Kurder, assyrier/syrianer, armenier och andra etniska grupper från Turkiet har också i många fall inkluderas i statistiken över turkar i Sverige, även om de inte är etniska turkar, eftersom Migrationsverket i Sverige registrerar personer efter medborgarskap snarare än etnicitet. Antalet personer som är födda i Turkiet och är bosatta i Sverige är (2010) cirka 43.000[2].

Släktforskning i Turkiet

Interiör från de osmanska arkiven.

Turkiet har få "kyrkliga" källor (de finns framförallt hos kristna minoriteter). Dock har det framgått av ett historieprogram som sändes 2014 i svensk TV, att det finns gamla ottomanska statliga register över medborgarna och deras familjer. I programmet skildrades en sekvens där man i ett arkiv tog fram böcker med uppgifter om nyinvandrade sefardiska judar under och efter förvisningen från Spanien - som pågick under sent 1400-tal. Denna registrering kan inte ha varit unik för judarna, utan borde ha gällt hela befolkningen åtminstone regionalt.

Namnskick

Förnamn

Minst ett förnamn, ofta två, sällan mer, ges till ett barn strax efter att han eller hon är född. De flesta namnen är könsspecifika (Mehmet endast för män, Ayşe endast för kvinnor), och ofta är de turkiska varianter av arabiska namn som har en islamisk härkomst, men många moderna förnamn, som t ex Deniz, ("Hav") och Ülkü, ("Ideal") är rent figurativa turkiska ord och ges till nyfödda av båda könen. Namn ges till spädbarn av sina föräldrar som sedan registrerats i folkbokföringskontoret (MERNIS) hos distriktets guvernör.

Turkiska namn består ofta av ord som har särskilda betydelser i det turkiska språket. De flesta kan lätt skiljas från västeruropeiska eller arabiska namn. Officiellt erkända minoriteter, som armenier, greker och judar använder namn på sina egna modersmål, men alltfler tenderar att namnge sina barn på turkiska för att undvika att diskrimineras. Etniska grupper som inte är officiellt erkända, t ex zazaer och kurder, måste namnge sina barn på turkiska, som är det officiella språket i Turkiet. Lagen om antagande och genomförande av den turkiska alfabetet från 1928, föreskriver att endast turkiska (latinska) bokstäver ska användas på födelsebevis. Eftersom den turkiska alfabetet saknar Q, W eller X, kan många kurdiska namn inte användas officiellt om de inte transkriberas.

Som troende muslimer, brukar turkarna ge sina barn arabiska andranamn efter betydande muslimer för att markera sin religion, som t ex Muhammed och Ali. Namnen anpassas dock till turkiskan t ex "Mehmet" (från Muhammed) eller Ayşe (från Aisha).

Efternamn

Fram till införandet av lagen om släktnamn 1934, hade de flesta turkar inget efternamn. Enligt den nya lagen tvingades alla medborgare i Turkiet anta ett officiellt efternamn. Före dess använde manliga turkar patronymikon, dvs faderns namn följt av -oğlu ("son"), eller bara ett smeknamn i familjen, före sitt förnamn (t.ex. Mustafa-oğlu Mehmet, Köselerin Hasan). Turkar som härstammade från något av härskarhusen (adeln) begagnade ändelsen -zade ("ättling i den manliga linjen") (t.ex. Sami Paşazade Mehmet Bey).

Efternamn (soyadı) är numera släktbaserat namn som biläggs en persons förnamn enligt turkisk lag. De ska vara lika för båda könen. Släktnamn i Turkiet ska vara patrilineala dvs gå i den manliga linjen från far till dennes äkta barn utan någon förändring i form. Turkiet har avskaffat adeln, därför finns det ingen adlig typ av efternamn.

Enligt turkiskt namnbruk, tar hustrun sin (nya) makes efternamn, men om hon vill kan hon fortsätta att använda sitt flicknamn framför det officiella. Om hon skiljer sig tar hon tillbaka sitt efternamn. Barn utan känd far tar sin mors efternamn.

Folkbokföringen MERNIS

MERNIS - turkisk folkbokföring

Turkiets folkbokföring MERNIS[3] infördes efter den första folkräkningen år 1904, under Osmanska rikets sista år. År 1923 blev Turkiet en sekulär republik, och 1928 beslöt man att anta det latinska alfabetet, vilket medförde att man övergav det arabiska även inom all administration. 1934 infördes efternamn, och bruket av andra slags tillnamn avskaffades. En modernisering av folkbokföringen genomfördes 1972, då man började föra över registren på elektroniska medier, vilket år 2000 moderniserades ytterligare genom införandet MERNIS.

MERNIS är ett centralt administrerat folkbokföringssystem där alla förändringar i civilstånd registreras elektroniskt i realtid över ett nätverk av 966 folkbokföringskontor över hela Turkiet. Den information som finns i den centrala databasen delas med offentliga och privata organ för administrativa ändamål. Syftet med systemet är att säkerställa att uppdateringar av personlig information och därmed öka hastigheten och effektiviteten inom den offentliga servicen till medborgarna. Mernis har blivit ryggraden i e-förvaltning i Turkiet. För närvarande (januari 2009) innehåller Mernis mer än 130 miljoner personuppgifter och mer än 2.000 offentliga myndigheter använder aktuella data från databasen.

De tjänster som Mernis erbjuder är följande:

  • Modernisering av folkbokföringstjänster genom att digitalisera civilregister
  • Tilldelning av personnummer
  • Tillhandahållande av personuppgifter online
  • Tillhandahållande av bättre demografisk statistik med hjälp av IT-teknik
  • Möjliggörande av enkel och snabb leverans av offentliga tjänster för användarna genom att dela information med andra myndigheter.

För ytterligare information om den moderna folkbokföringen i Turkiet och hur den används, hänvisas till turkiska inrikesministeriets hemsida på engelska: http://www.nvi.gov.tr/English,En_Html.html

Källor