Tillnamn

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ett tillnamn eller binamn är ett namn som används utöver ett vanligt namn, ofta för att skilja personer eller saker med samma namn. Tillnamn uppkommer ofta efter hand, på liknande sätt som smeknamn och öknamn.

I äldre tid, framför allt i folkmun, användes ofta binamn som karaktäriserade innehavaren som tillägg till förnamn(en). Ett binamn kan härledas på många olika sätt, till exempel innehavarens yrke (Petter Skomakare), utseende (Halfdan Långe), egenskap (Ivan den förskräcklige) etc. Till skillnad från de självtagna namnen (för- och släktnamn) är binamn oftast givna av personens omgivning. Ibland fogades binamnet ihop med ett förnamn, till exempel Skomakar-Per eller Torpar-Erik. De flesta i det gamla bondesamhället saknade dock binamn. De identifierades i stället vanligen genom en upplysning om var de bodde, Anders i Söderby, Nils i Backa, Sissa i Ödsarp osv.

En speciell form av binamn med officiell giltighet var soldatnamnen som tilldelades soldater under indelningsverkets tid och användes i stället för det vanliga patronymikon, till exempel Gustaf Hjelm, Mats Dunder, Erik Skåpråtta.

Binamn kallas ibland öknamn när de är nedsättande, alternativt smeknamn när de uttrycker uppskattning eller tillgivenhet.

Binamn används även för geografiska namn.

Tillnamn i Bibeln

I Bibeln är det vanligt att personer får tillnamn efter sin hemort, som Judas Iskariot ("från Kerioth"); Jesus från Nasaret, Simon från Kyrene eller Maria Magdalena ("från Magdala") eller binamn efter karaktär eller gärning, som Simon ivraren och Johannes döpare.

Exempel på kungligheter med binamn

Kungligheter med samma namn har ofta tillnamn:

  • Pippin den lille, far till Karl den store
  • Erik den läspe och halte
  • Johanna den vansinniga
  • Edvard bekännaren
  • Henrik sjöfararen
  • Vilhelm erövraren

Exempel på geografiska binamn

  • Dala-Järna
  • Roslags-Kulla
  • Upplands-Väsby

Se även