Statare

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Statare på väg hem från mjölkningen, Ven 1933.

Statare var gifta lantarbetare som anställdes på ettårskontrakt där lönen, staten, betalades in natura, i form av mat och bostad. I bästa fall fick stataren en liten kontantersättning. Naturabetalningen gjorde att arbetaren var och förblev egendomslös.

På många herrgårdar, stora gods och gårdar sköttes gårdens sysslor av anställda lantarbetare, statare, som inte ägde någon egen jord. Benämningen statare kommer av att lönen till största delen utbetalades in natura, så kallad stat. Staten bestod av matvaror som säd, mjölk, ärter och sill. Dessutom ingick bostad, ved och en liten täppa.

En stor och en liten familj hade lika mycket i stat. Statsystemet uppstod vid mitten av 1700-talet och fick stor omfattning under 1800-talet, framför allt i södra och mellersta Sverige. Systemet ersatte på många håll torparsystemet, som byggde på att torparna utförde dagsverken på gårdarna. Detta jordproletariat bestod vid slutet av 1800-talet av ca 100 000 lantarbetare – ca 500 000 om man medräknar deras familjer.

En statare skulle vara gift, och hans hustru hade skyldighet att delta i arbetet i ladugården, framför allt mjölkningen. Statarna var anställda ett år i taget, från första november till sista oktober året därpå. Sista veckan i oktober kallades slankveckan. Då kunde statarna flytta om de ville, vilket ofta var fallet på grund av de usla bostadsförhållandena. Vanliga var de långa flerfamiljshusen, statarlängorna med ytterst enkel inredning.

Se också: