Romer

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Det röda hjulet symboliserar romerna.
Romernas flagga

Romer eller roma är ett flertal etniska grupper med ett gemensamt ursprung i norra Indien. Enligt osäkra uppgifter finns det cirka 20 miljoner romer i hela världen, varav ungefär 15 miljoner bor i Europa, främst i Östeuropa.[1] Romer kallas ofta för zigenare, en term som dock uppfattas som nedsättande av dem själva och därför inte används av officiella organ.

Romerna härstammar från Rajastan i nuvarande norra Indien. Språket, det nu utdöda romanès (romani) består av 75% rajastani/punjabi, och de resterande 25% är inlåningar av persiska, armeniska och grekiska. Detta avspeglar hur de förflyttat sig. Turkiet (Anatolien) var när romerna passerade en del av Östrom, där pratade man grekiska och armeniska. Turkiska har bara pratats i området i 600 år. Varför romerna lämnade den indiska subkontinenten vet man egentligen inte. Islams expansion är en sannolik orsak.

Romer i Sverige

En unik bild från 1890-talet. De första invandrande kalderash-romerna: fr v Johan Taikon (Katarina Taikons far), Kori (Janschetji) Caldaras (hans far), huvudman för de 450 romer som lever i sverige under namnen Taikon-Kelderash och Bessik, samt Vorso Taikon (Johans bror, död i unga år).

Den 29 september 1512 kom greve Antonius med ett stort antal familjer. Greve Antonius och hans grupp blev kallade för tattare senare i en svensk krönika av Olaus Petri. Själv sade sig gruppen komma från "Klene Egifft", lilla Egypten vilket tolkats av vissa forskare som en romsk bosättning på Peleponnesos i Grekland. Ifall greve Antonius är samma person som Antonius Gagino, passerade denna romska grupp Skottland 1505 enligt ett brev från den skotske kungen Jakob IV.[2] Bland finska, norska och svenska gammalromska släkter har namn som Grek och Skotte cirkulerat, vilket kan ha sin förklaring i vandringsvägarna.

Romer i Sverige kan delas in i flera grupper:

  • Resandefolket, "tattarna" - den äldsta gruppen i norden tillsammans med Kaale[3]. De består av en blandning mellan 1500-talets invandrade romer och sinter som invandrade på 1600-talet, sedermera uppblandade med etniska svenskar. Talar svenska och svensk romani[4].
  • Kaale (finska romer) har sitt närmaste ursprung i Finland, som var en del av Sverige när de anlände dit på 1500-talet. De talar i allmänhet finska med varandra.
  • Khelderashromer invandrade till Sverige från Rumänien via Ryssland i slutet på 1800-talet. Kallas ofta "Svenska romer".
  • Utomnordiska romer – lovari och khelderash.
  • Nyanlända romer (EU-migranter) – arli/gurbeti (har kommit in i Sverige i samband med kriget på Balkan 1990 – talet och som EU-migranter).

Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering. På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i landet. Den 28 april 1543 får befallningsmannen i Västerås Rasmuss Klott en barsk anmaning att jaga en "tattarhop", om vilken han tydligen skrivit till konungen (Gustav Vasa), ut ur landet.[5] a De svenska romer (resande eller "tattare") från 1600 till tidigt 1800-tal, har nästan undantagslöst haft rottrådar till Finlands romer (kaale). Under 1700-talet upphölls mycket livliga förbindelser på Bottenhavets båda sidor. De värvade regementena, till del bestående av romska soldater bytte ofta förläggningsorter med varann.[6] Den Svenska förlusten av Finland 1809 till Ryssland betydde ett försvårande för denna typ av förbindelser då de finska och svenska romerna isolerades från varandra. Till den här gruppen hör till exempel Calle Jularbo[7], den kände dragspelaren från södra Dalarna.

Resandefolkets romani har lämnat spår i det svenska språket. Då många resanden levde i utanförskap, kom slanguttryck och jargonger hos andra grupper i utanförskap att präglas av uttryck på romani. Många av dessa ord ingår numera i det etablerade svenska språket: Några exempel är tjej (flicka/dotter) av romani tjaj, jycke (jykklo = hund), lattjo (lattjo = bra/snäll/god), pröjsa (prejsa = betala), kirra (kera = göra), mucka (mukka = vara fri, mukkipa = frihet) och vischan (vesj = skog). Fler romani-ord i svenskan är dabb (stryk), ding (tok), ball, bast, grej (egentligen: häst), gola (skrika), haja, hak (ställe), hispig, jiddra (bråka), kurr, lack (arg), pral (bror), pucko, puffra (vapen), tjack (handelsvaror), tjalla och tji (nej, inte). Och vidare tjabo (son), tutte (bröst), trad (resrutt), sno (snurra), gänga (gifta sig), macka (mak = smörjmedel; jmf hindust. makkhan=smör), nobba, paj, pava, pjuck, osv.

Under 1800-talets slut fick Sverige en ny romsk grupp bredvid de resande. Det var kalderash-romer som invandrade från olika delar av Europa, men de flesta härstammade från slaveriet i Östeuropa. Kalderash blev bärare av namnet "zigenare"[8][9] medan resande av myndigheter fick bära namnet "tattare" under större delen av 1900-talet.[10] Till denna grupp hör kända svenskar som Katarina och Rosa Taikon samt Hans Caldaras.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna. Under första delen av 1900-talet drabbades kalderash-gruppen av utestängande från samhället. De blev tvungna att bo i tält eller i "zigenarläger" fram till 1960-talet. Resandefolket drabbades av tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.[11] Det var inte heller ovanligt att zigenare bytte ut sina namn till mer svenskliknande för att dölja sin bakgrund.

I slutet av 1950-talet invandrade kaale-romerna från Finland. De är de som kallas för "finska zigenare", och de bär sina traditionella kläder som de burit sedan den första delen av 1900-talet. De pratar finska sinsemellan.

Under de fyra sista decennierna kom ungefär 10 000 romer från andra länder. De tillhör grupper som lovara, romer från forna Jugoslavien och sinti.[12]

Släktforskning om romer

Externa länkar

Källor

<references>

  1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Romer
  2. Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige"1944 sidorna 44-46.
  3. Etzler, sid 125
  4. Fakta om romani - Romanix
  5. Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar"1944 sidan 47.
  6. Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige" 1944 sidan 117.
  7. [1]
  8. Zigenarväg. Fotoreportage av Anna Riwkin-Brick med text av Ivar Lo-Johansson, 1955.
  9. Ivar Lo-Johansson: Zigenare. En sommar på det hemlösa folkets vandringsstigar, 1929.
  10. Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok (2005) sidan 11.
  11. Resandefolket, Från tattare till traveller, Bo Hazell, sidorna 81-86.
  12. Resandefolket, Från tattare till traveller, Bo Hazell, sidan 70.