Mikrofilmning: Skillnad mellan sidversioner

Hoppa till navigering Hoppa till sök
4 byte lades till ,  15 januari 2011 kl. 01.30
m
ingen redigeringssammanfattning
mIngen redigeringssammanfattning
mIngen redigeringssammanfattning
Rad 2: Rad 2:
'''Mikrofilmning''' av dokument är först och främst ett sätt att ''spara utrymme''. Stora dokument i [[folioformat]] har avfotograferats och blivit små som frimärken, och senare, när ''mikrofichen'' blev vanlig, små som lillfingernaglar. På en enda mikrofilmrulle har ibland flera kyrkböcker fått plats, och i några få vykortstora mikroficher kunde det rymmas en hel kyrkbok.
'''Mikrofilmning''' av dokument är först och främst ett sätt att ''spara utrymme''. Stora dokument i [[folioformat]] har avfotograferats och blivit små som frimärken, och senare, när ''mikrofichen'' blev vanlig, små som lillfingernaglar. På en enda mikrofilmrulle har ibland flera kyrkböcker fått plats, och i några få vykortstora mikroficher kunde det rymmas en hel kyrkbok.


Metoden har använts av många arkiv och företag, som alternativ till tjocka handlingar och kataloger. Men det var först när [[mormonerna]] började avfotografera kyrkböcker runt om i världen, strax efter andra världskriget, som den blev till nytta för släktforskningen.
Metoden har använts av många arkiv och företag, som alternativ till tjocka handlingar och kataloger. Men det var först när [[mormonerna]] började avfotografera [[kyrkböcker]] runt om i världen, strax efter andra världskriget, som den blev till nytta för släktforskningen.


[[Fil:Mikrofilm.jpg|200px|thumb|left|Mikrofilm på rulle]]
[[Fil:Mikrofilm.jpg|200px|thumb|left|Mikrofilm på rulle]]
I Sverige var det fram till 1980-talet vanligast att släktforskarna antingen satt i [[landsarkiven]] och läste originalhandligar, eller reste omkring i ''församlingarna'' där kyrkböckerna fanns kvar. När så mormonerna påbörjade mikrofilmningen av kyrkoarkiven, fick de flesta ''länsbibliotek'' en omgång mikrofilmsrullar med länets kyrkböcker, som i sin tur kunde fjärrlånas till det bibliotek den enskilde släktforskaren var bosatt vid - förutsatt att det fanns '''läsapparater''' på plats. Det var en stor framgång på sin tid, även om filmerna kunde dröja flera månader innan de blev tillgängliga för beställaren.
I Sverige var det fram till 1980-talet vanligast att släktforskarna antingen satt i [[landsarkiv]]en och läste originalhandligar, eller reste omkring i ''församlingarna'' där kyrkböckerna fanns kvar. När så mormonerna påbörjade mikrofilmningen av kyrkoarkiven, fick de flesta ''länsbibliotek'' en omgång mikrofilmsrullar med länets kyrkböcker, som i sin tur kunde fjärrlånas till det bibliotek den enskilde släktforskaren var bosatt vid - förutsatt att det fanns '''läsapparater''' på plats. Det var en stor framgång på sin tid, även om filmerna kunde dröja flera månader innan de blev tillgängliga för beställaren.


Under 1980-talet blev det vanligt att kommunala bibliotek köpte in kopior på mikrofilmer över de egna församlingarna. I en del fall uppstod ett samarbete mellan lokala släktforskarföreningar eller hembygdsföreningar och kommunbibliotek, som samarbetade om att köpa in mikrofilmer. När dessa möjligheter blev möjliga steg antalet släktforskarföreningar i landet.
Under 1980-talet blev det vanligt att kommunala bibliotek köpte in kopior på mikrofilmer över de egna församlingarna. I en del fall uppstod ett samarbete mellan lokala släktforskarföreningar eller hembygdsföreningar och kommunbibliotek, som samarbetade om att köpa in mikrofilmer. När dessa möjligheter blev möjliga steg antalet släktforskarföreningar i landet.
emailconfirmed
5 921

redigeringar

Navigeringsmeny