Arkiv

Från Wiki-Rötter
Version från den 3 februari 2011 kl. 15.03 av Jojje (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ''''Arkiv''' (av lat. ''archivum'' och ytterst grek. ''archeion'' (grekiska: ''άρχεϊον''), regerings- eller ämbetsbyggnad) kan avse olika saker: # Ett '''sammanhållet be...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Arkiv (av lat. archivum och ytterst grek. archeion (grekiska: άρχεϊον), regerings- eller ämbetsbyggnad) kan avse olika saker:

  1. Ett sammanhållet bestånd av handlingar (arkivalier) härrörande ur en arkivbildares, exempelvis en myndighets, en organisations eller en enskild persons verksamhet.
  2. En arkivinstitution, alltså en myndighet eller institution som handhar arkiv som överlämnats av den ursprungliga arkivbildaren. Exempel på sådana institutioner är Riksarkivet och landsarkiven, stads- eller kommunarkiven och landstingsarkiven, men det finns även fristående institutioner (privata och föreningar) som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Folkrörelsearkiv och Näringslivsarkiv. Ett arkiv (i betydelsen 2) har i sin vård arkiv (i betydelsen 1) som skapats av andra.
  3. Den lokal i vilken ett arkiv eller en arkivinstitution är inrymt.

Begreppet arkiv (samling av dokument) särskiljs i första hand från museer (samling av föremål) och bibliotek (samling av tryckta böcker). Gränsdragningen har inte alltid varit klar mellan arkiv, bibliotek och museer. Till exempel innehåller Kungliga biblioteket flera samlingar av kända författares handskrifter.

Verksamhet rörande arkiv kallas arkivväsen. Skötseln av ett arkiv omfattar vad som ska samlas, vad som ska gallras ut, hur samlingen ska ordnas och hur den ska förtecknas. Den som yrkesmässigt ägnar sig åt detta kallas arkivarie. Studiet av sådana metoder kallas arkivvetenskap.

Den som skapar ett arkiv kallas arkivbildare. Arkiv skapas vanligen som en integrerad del av en organisation, företag, förenings eller persons ordinarie verksamhet. Lagar och förordningar kan föreskriva att handlingar måste sparas i viss utsträckning under en viss tid, men därutöver anger arkivbildaren vad som ska gälla. För den offentliga sektorn gäller i Sverige, tryckfrihetsförordningen, Offentlighets- och sekretesslagen och arkivlagen med flera lagar. Större arkivinstitutioner har dessutom att ta ställning till donationer av hela arkiv från privata arkivbildare. Sedan ca 1900 tillämpas proveniensprincipen, vilket betyder att dokument förvaras och hanteras i den ordning de skapades (proveniens betyder ursprung). Proveniensen gäller såväl inre- som yttre ordning. I äldre tid förekom det att donerade dokumentsamlingar delades upp och dokumenten sorterades in i den egna samlingen.

Förtecknandet av arkiv är avgörande för att hitta handlingar. Den utgör en fortsättning på eller tillämpning av proveniensprincipen. Framför allt kan den vara olika detaljerad. På högsta nivån måste en arkivinstitution ha en förteckning över vilka arkivbildares arkiv den förvaltar. För varje arkiv redovisas sedan handlingarna i "serier" som i sin tur består av "volymer". Arkivbestånden förtecknas vanligen med stöd av ett arkivschema (förteckningsplan). Handlingarna kategoriseras på funktionella grunder.

För Sverige finns en nationell arkivdatabas (NAD) utgiven på CDROM och tillgänglig över webben, som förtecknar arkivinstitutioner och deras bestånd, men däremot inga detaljer om dokumenten inom varje samling. På NAD återfinns huvudsakligen de statliga arkivinstitutionerna. För Finland finns motsvarande arkivdatabas för det finländska Riksarkivet och landsarkiven, den heter VAKKA.

Olika arkivtyper av betydelse för släktforskning

Privata arkiv (även kallat familjearkiv, enskilt arkiv eller personligt arkiv: Enskilda personers, familjers och släkters arkiv kan innehålla betyg, anteckningar, fotografier, brev och andra dokument som är värdefulla att bevara som källmaterial till en tid som har flytt (se rutan nedan).

Familjearkivet - släktens historia i en skokartong

Brevbuntar.jpg Fotoalbum.jpg Privatarkiv1.jpg Pärmar.jpg
Varje enskild släktforskare samlar på sig handlingar över de personer den forskat om. Ofta blir det ett större antal pärmar, och ibland hela hyllor fyllda med anteckningar, avskrifter, kopior och dokument, som t.ex. gamla brev, vigselbevis, pass, ID-handlingar, körkort, betyg, fotografier, dagböcker, tidningsurklipp (dödsannonser, nekrologer, bröllopsannonser, m.m.), bouppteckningar, testamenten, gravbrev, ljud- och filminspelningar, familjebiblar, bankböcker, säkerhetskopior på databaser, kvitton, receptsamlingar, gästböcker, läkarintyg, osv. Den ordningssamme sorterar sitt arkiv på ett sådant sätt att det går att hitta i det även efter det att man lämnar det ifrån sig. För detta ändamål finns bra information riktad till släktforskare, där man kan lära sig hur man lägger upp, förvarar och sköter ett privat arkiv. Häftet Arkiveringsguide för släktforskare av Elinor Elmborg[1], är praktiskt och lättläst och finns till försäljning via Rötterbokhandeln.

Föreningsarkiv är i ordets betydelse 1. de handlingar som en förening skapar i sin verksamhet och bevarar. Exempel: Släktforskarnas arkiv hos Genealogiska Föreningen. 2. en institution som är en depå för föreningar. Ofta är de i Sverige organiserade länsvis. Föreningars äldre arkiv förvaras vanligen hos gemensamma folkrörelsearkiv. Exempel: Föreningsarkivet i Jämtlands län.

Projekt-sodergatan-1.jpg Jp-bjare-slaktring-1.jpg
Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren i Helsingborgs släktforskare- och bygdeförening, samt Britt Bengtsson i Bjäre släktrings lokal i Förslöv; två exempel på föreningsarkiv i den svenska släktforskarrörelsen. (Foto: Fredrik Johansson och Johan Persson)

Föreningsarkiven - fler och viktigare än man förväntar sig

Varje släktforskarförening med självaktning har en egen lokal där medlemmarna samlar allehanda material som anses vara till gagn för verksamheten. Ofta har föreningen genomfört registreringsprojekt i olika omgångar, eller så har man skrivit av lokala svårlästa kyrkböcker. Många enskilda medlemmar har skrivit ut sina forskningsresultat i listform, och med dagens dataprogram är det ingen match att fylla ett antal pärmar med anfäder eller ättlingaverk. En favoritsysselsättning bland släktforskare är att upprätta innehållsrika arbeten över invånarna i en by, eller en hel socken. Släktföreningar upprättar listor över någon persons alla ättlingar, och de hamnar ofta i hyllan hos släktforskarföreningen. Också samlingar med mikrokort, listor på emigranter, beskrivningar av gårdar och torp, gravstensinventeringar,


Byggskylt.jpg


"Runda arkivet" är kontorsjargong för papperskorg.



  1. Elinor Elmborg: Arkiveringsguide för släktforskare, Stockholm 2009, ISBN 978-91-633-4115-1