Blodskam

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Blodskam är en äldre benämning på incest, det vill säga sexuellt umgänge mellan personer vilka är så besläktade att de ej får ingå äktenskap med varandra.

Historia

Incest kallades i Sverige förr blodskam, och var ett brott belagt med dödsstraff i nästan alla äldre lagstiftningar. År 1439 infördes katolska kyrkans definition av incest som kätteri, som straffades med bränning på bål. Detta straff kvarstod med en ny lag år 1528. År 1610 brändes en man och två systrar (obesläktade med mannen) levande på bål i Stockholm efter att mannen haft samlag med båda systrarna [1] Blodskam gällde inte bara sexuella handlingar mellan biologiska släktingar, utan även mellan de släktled inom vilka äktenskap är förbjudet i den mosaiska lagen. Det sågs därmed som brott mot Guds egen lag och på denna bibliska syn grundade sig även 1734 års svenska lag. Blodskam Nordisk familjebok, Uggleupplagan.</ref>

Historiska rättegångsprotokoll kan ge exempel på att brottet bestraffades lika strängt oavsett vilken form av släktskap det gällde och man kan finna olika former av släktskap representerade.

  • År 1705 blev Sigrid Pålsdotter i Härjedalen halshuggen och bränd på bål för att ha fått ett barn med sin biologiske son Olof Jonsson Joll, som halshöggs, styckades, steglades, och fick huvudet spetsat på påle.
  • Samma år blev syskonen Olof och Karin Sjulsdotter halshuggna i Jämtland för att ha fått ett barn tillsammans, trots att deras mor, syskon och även andra bad om ett lindrigt straff då de var omtyckta och "skötsamma" i övrigt.
  • 1720 avrättades Kierstin Germundsdotter och hennes halv-brorson Matte Olufsson i Dalsland efter att ha fått barn tillsammans;
  • 1742 avrättades halvsyskonen "Drängen Snäckers" och Annicka Persdotter på Gotland för incest.
  • 1756 halshöggs Anders Pehrsson och hans dotter Elna Andersdotter för incest i Malmö.

Det gjordes ingen skillnad på släktskapens närhet, och en mindre grad av släktskap uppfattades inte som mindre brottsligt. Samma straff gällde även för icke-biologiska släktskap, och för förbindelser som nu inte skulle räknas som incest;

  • den trettiosexåriga änkan Maria Dullfjär och hennes tjugofyraåriga styvson Albrekt, son till hennes döde man och dennes första fru, efter att ha fått ett barn, dömdes i Brunflo den 19 juli 1721 till döden för blodskam. Hovrätten fastställde domen, som var i enlighet med Tredje Mosebok, och samma dag halshöggs Maria och Albrekt.

Att personer avrättades för blodskam trots att de inte var biologiskt släkt med varandra berodde på religionens definition av släktskap, där ingifta släktingar räknades lika högt som biologiska släktingar.

  • Ett liknande fall i Västmanland innefattade Brita Johansdotter och hennes fyra år yngre styvson, Mats Johansson (även han gift), som förälskade sig. Paret rymde hemifrån 1739 och levde i vildmarken som efterlysta en tid innan de häktades. De ställdes sedan inför rätta i Västerås 1740 och efter tre rättegångar tvingades de erkänna. Den 30 oktober 1741 blev Brita halshuggen och bränd på bål och Mats halshöggs, styckades och sattes upp på fem stegel.

Blodskammen gällde alla former av ingift släktskap;

  • 1704 avrättades Oluf Svensson och hans halvmorbrors fru Anna Olufsdotter i Västerbotten för samlag,
  • 1721 hängdes Erik Ohlsson och hans frus syster Karin Andersdotter i Dalarna för att ha haft sex,
  • 1724 avrättades Dordi Rasmusdotter och hennes systers man Oluf Jönsson i Bohuslän efter att ha fått barn tillsammans, och så sent som år
  • 1797 halshöggs och brändes Caisa Larsdotter i Skåne efter att ha haft sex med sin styvfar Olof Nilsson.

Det troligen sista fallet av en avrättning för blodskam i Sverige inträffade år

  • 1828, då Anders Nilsson avrättades i Umeå för incest med sin dotter; dottern, Cajsa Stina, benådades av kungen till två års fängelse.

Nyare lagstiftningar, bland annat den svenska strafflagen från 1864, stadgade som regel straffarbete. Begicks brottet mellan personer som var besläktade eller besvågrade i rätt upp- och nedstigande led (far och dotter, far och sonhustru), bestraffades den i uppstigande led strängare än den i nedstigande led, eftersom den förre ansågs som förförare. I ett fall med incest mellan far och dotter var straffet enligt lagen för fadern straffarbete på livstid eller i minst 8 och högst 10 år, och för dottern straffarbete i minst 2 månader och högst 4 år.

  1. Jan Eric Almquist, Straffet för incest i Sverige under reformationstiden, Svensk Juristtidning 1961