Sveriges Släktforskarförbund: Skillnad mellan sidversioner

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 166: Rad 166:
Följden blev att man i början av 1980-talet började diskutera att bilda ett riksförbund för släktforskare. Ett förberedande möte hölls i Alvesta 1982. Sedan hände inte så mycket förrän hösten 1985, då en interimsstyrelse tillsattes vid ett möte i Stockholm. Till ordförande valdes rådman ''Johan von Sydow'', också ordförande i Västra Sveriges Genealogiska Förening i Göteborg. Under ett års tid arbetade styrelsen intensivt på att förbereda förbundsbildningen.
Följden blev att man i början av 1980-talet började diskutera att bilda ett riksförbund för släktforskare. Ett förberedande möte hölls i Alvesta 1982. Sedan hände inte så mycket förrän hösten 1985, då en interimsstyrelse tillsattes vid ett möte i Stockholm. Till ordförande valdes rådman ''Johan von Sydow'', också ordförande i Västra Sveriges Genealogiska Förening i Göteborg. Under ett års tid arbetade styrelsen intensivt på att förbereda förbundsbildningen.


Den 25 oktober 1986 blev förbundet verklighet. Till dess förste ordförande valdes ''Erik Thorell'', som tidigare hade lett Genealogiska Föreningen. Tanken var att förbundet skulle överta både Genealogisk Ungdoms och Genealogiska Föreningens verksamhet, men på grund av oenighet mellan Genealogiska Föreningens nya styrelse och förbundsstyrelsen blev aldrig Genealogiska Föreningen införlivad i förbundet. Men senare har Genealogiska Föreningen gått med i förbundet som en medlemsförening.
Den 25 oktober 1986 blev förbundet verklighet. Till dess förste ordförande valdes [[Erik Thorell]], som tidigare hade lett Genealogiska Föreningen. Tanken var att förbundet skulle överta både Genealogisk Ungdoms och Genealogiska Föreningens verksamhet, men på grund av oenighet mellan Genealogiska Föreningens nya styrelse och förbundsstyrelsen blev aldrig Genealogiska Föreningen införlivad i förbundet. Men senare har Genealogiska Föreningen gått med i förbundet som en medlemsförening.


Sveriges Släktforskarförbund är i dag (2013) den i särklass största och mest aktiva organisationen för släktforskare i Sverige. Cirka 170 släktforskarföreningar är idag med i förbundet, och dessa har i sin tur runt 80.000 medlemmar. Eftersom många väljer att vara med i mer än en förening torde det faktiska antalet anslutna släktforskare dock snarare röra sig om mellan 50-60.000, eller så.
Sveriges Släktforskarförbund är i dag (2013) den i särklass största och mest aktiva organisationen för släktforskare i Sverige. Cirka 170 släktforskarföreningar är idag med i förbundet, och dessa har i sin tur runt 80.000 medlemmar. Eftersom många väljer att vara med i mer än en förening torde det faktiska antalet anslutna släktforskare dock snarare röra sig om mellan 50-60.000, eller så.

Versionen från 18 april 2016 kl. 13.58

SSf:s logotype

Sveriges Släktforskarförbund (SSf) bildades 1986 och är ett sammanhållande organ för den svenska släktforskarrörelsen. Förbundet verkar för att sprida kännedom om släktforskningen som kulturfaktor, ideell rörelse och vetenskap. Sveriges Släktforskarförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation, som verkar enligt vedertagna demokratiska principer. Högsta beslutande organ är den årliga riksstämman, där medlemsföreningarnas ombud har rösträtt. På stämman utses en styrelse (ordförande plus nio ledamöter) med uppgift att verkställa besluten. Sveriges Släktforskarförbund driver släktforskarportalen Rötter, som inkluderar Wiki-Rötter, Anbytarforum, Rötterbokhandeln, Swedish Roots och ger ut Släktforskarnas årsbok och tidskriften Släkthistoriskt Forum.

Enskilda personer kan inte bli medlemmar i SSf, som är ett förbund av släktforskarföreningar. Medlemsförening och sammanslutning skall ha främjandet av släktforskning som en av sina huvuduppgifter, samt tillämpa en öppen medlemsantagning. Medlemsförening och sammanslutning är självständig inom ramen för riksförbundets stadgar.

Medlemsavgiften för medlemsföreningar beräknas efter hur många medlemmar föreningen haft den 31 december året innan, och är sedan år 2006 12:- per medlem och år. För sammanslutningar av föreningar (länsförbund, specialförbund eller liknande, där medlemmarna utgörs av föreningar) utgår en medlemsavgift på 100:- per medlemsförening och år. Medlemskap som medlemsförening eller sammanslutning beviljas av förbundsstyrelsen och anmäls på ordinarie riksstämma.


Släktforskarförbundets verksamhet

Medlemsföreningarnas verksamhet

Släktforskarrörelsen har vuxit till en bred folkrörelse med förankring i hela Sverige. Huvuddelen av verksamheten bedrivs i de cirka 170 medlemsföreningarna, medan riksorganisationen Sveriges Släktforskarförbund har ansvar för satsningar på nationell nivå och samordningen inom rörelsen.

Medlemsföreningarnas verksamhet riktar sig i första hand till enskilda släktforskare, de anordnar möten och sammankomster, ger ut medlemstidningar och andra publikationer, bedriver en mängd registerprojekt och sprider information om släktforskningen på lokal och regional nivå.

Riksorganisationens verksamhet

Erland Ringborg är förbundsordförande för SSf.

Riksorganisationen inriktar sig i första hand på övergripande angelägenheter som omfattar hela Sverige och ofta kräver större ekonomiska resurser för att kunna genomföras. Tyngdpunkten ligger på information och samordning. Riksförbundet vill öka kunskapen om släktforskningen, såväl bland släktforskarna själva så att dessa lyckas bättre i sin forskning som hos allmänheten så att förståelsen ökar för släktforskningen som kulturfaktor, ideell rörelse och vetenskap. I förlängningen leder detta förhoppningsvis till bättre villkor för den enskilde forskaren.

Den svenska släktforskarrörelsens framgång under det senaste decenniet bygger på två viktiga förutsättningar:

  • Medlemsföreningarnas självständiga ställning, där varje förening i allt väsentligt rår sig själv utan inblandning från riksorganisationen. En sådan frihet är grunden för en framgångsrik folkrörelse, såväl initiativkraft som arbetslust på lokal och regional nivå är direkt beroende av den.
  • Riksförbundets ekonomi. En säker ekonomisk bas på central nivå ger riksorganisationen handlingskraft och möjlighet att satsa på sådant som inte alltid ger snabb återbäring på satsat kapital.

Bistår med informationsmaterial om släktforskning

Riksförbundet framställer broschyrer som föreningarna kan använda för att sprida kunskap om släktforskning och släktforskarrörelsen. Broschyrerna kan med fördel användas tillsammans med lokalt framställt material. Broschyrerna passar också bra att dela ut till de egna medlemmarna.

  • Foldern Så här börjar du släktforska!.
  • Foldern Upptäck din egen historia.
  • Foldern Om bryggor och bojar (kan laddas ner som PDF).
  • Foldern Rötters Vänner.
  • Foldern Släktforskning för framtidens svenskar.
  • Foldern Gravstensinventeringen.

Ger ut tidningar, tidskrifter, böcker och annan information

Sveriges Släktforskarförbund driver sedan ånga år förlagsverksamhet och ger främst ut litteratur och dvd-skivor. Här nedan kan du läsa mer om några av våra mest aktuella titlar:

Cd/dvd:

Böcker:

  • Handboksserien
  • SSF:s Norden-serie
  • Sveriges Släktforskarförbunds skriftserie (Nr.1 Vild och oregerlig)
  • Släktforskning grundkurs- och fortsättning
  • Släktforskarens arbetsbok
  • Latin för släkthistoriker

Förbundet ger också ut olika typer av publikationer som vänder sig till både till släktforskare i allmänhet och direkt till medlemsföreningarna. Varje förening får utan extra kostnad följande:

Information på Internet

Riksförbundet ger ut nättidningen Rötter på Internet. Den riktar sig i första hand till enskilda släktforskare, inte minst sådana som ännu inte är medlemmar i någon släktforskarförening. Medlemsföreningarna syns på olika sätt i Rötter och behöver inte betala någonting extra för att på detta vis komma ut på nätet:

  • Adress- och länklista med kontaktuppgifter till varje förening.
  • Kalendarium där evenemang kan annonseras.

Anordnar Släktforskardagarna

Bild från Släktforskardagarna i Örebro sommaren 2010.

Riksförbundet anordnar varje år i samarbete med en (eller flera) medlemsförening Släktforskardagarna, ett stort evenemang som omfattar utställningar och mässa, föredrag med mera. Medlemsföreningarna kan: delta som utställare, sälja skrifter och sprida information om föreningen (hyra betalas till den lokala arrangören). Under dagarna hålls också den årliga riksstämman, som är förbundets högsta beslutande organ. Dit kan alla medlemsföreningar sända ombud.

Kurser, konferenser och mässor

Riksförbundet anordnar kurser och konferenser, framför allt riktade till föreningsfunktionärer och cirkelledare och deltar också i arrangemang anordnade av andra.

  • Redaktörskonferens under släktforskardagarna.
  • Ordförandekonferens under släktforskardagarna.
  • Cirkelledarkonferens.
  • Cirkelledarutbildning.
  • Förbundet medverkar i lokala arrangemang om det är möjligt.

Bevakar viktiga frågor

Riksförbundet bevakar och driver olika frågor som är angelägna för släktforskare, både internt inom rörelsen och externt gentemot samhället i övrigt. Medlemsföreningarna deltar i detta arbete genom representation i grupper och kommittéer.

Ekonomiska förmåner

Det finns också ekonomiska fördelar att vara medlem i Sveriges Släktforskarförbund. Här är några exempel:

  • Projektbidrag och arrangemangsstöd kan sökas.
  • Försäkringar - både för medlemmar och medlemsföreningens inventarier
  • Föreningsrabatt på föreningens köp i Rötterbokhandeln.
  • Föreningarna har ofta kursverksamhet, så några åtgärder som egentligen riktar sig mot cirkelledare kan även komma föreningarna till godo.
  • Medlemskap i riksorganisation är ofta nödvändigt för kommunalt bidrag.
  • Medlemsföreningens medlemmar har rabatt i Rötterbokhandeln.
  • Rabatter på abonnemang hos Ancestry/Genline och Arkiv Digital.
  • Rabatt på egen hemsida hos Snabber, både för föreningar och dess medlemmar.

Projekt

Förbundet utnyttjar kunskaper och erfarenheter för i olika projekt producera CD-skivor och andra hjälpmedel som underlättar och utvecklar släktforskningen. Projekten drivs ofta i samarbete med andra organisationer eller företag.

Övrigt

Dessutom kan följande nämnas som på olika sätt också kan vara till gagn för medlemsföreningarna och deras verksamhet.

Historik

Den 25 oktober 1986 bildades Sveriges Släktforskarförbund av 50 ombud för 34 lokala och regionala släktforskarföreningar. Det skedde i Göteborg efter flera års förberedelser. Nu, tjugosex år senare, har förbundet vuxit till en imponerande organisation med över 170 anslutna föreningar som i sin tur har runt 80.000 medlemmar.

Släktforskarrörelsens historia

Eden Hotel i Stockholm bildades Genealogiska Föreningen måndagen den 27 november 1933. Förmodligen anade ingen av de närvarande – däribland initiativtagaren Lennart Zielfelt som skulle bli föreningens primus motor under 25 år – vilken betydelse för svensk släktforskning händelsen skulle få. Föreningen skulle snart ikläda sig rollen som riksförening för släktforskare.

Men inte ens Genealogiska Föreningens var först i sitt slag i Sverige. Lennart Zielfelt skriver i sin historik till föreningens 25-årsjubileum (SoH 1958) att det fanns »två konkurrenter om allmänhetens genealogiska intresse». Det rörde sig om gamla anrika Personhistoriska Samfundet – stiftat redan 1876 – och en mer suspekt organisation som gick under namnet Skandinaviska Släktstudiesamfundet. Av båda observerades den nybildade föreningen »med kritiska blickar», som Zielfelt uttrycker det.

Från autografsamlande till personhistoria

Den som följer släktforskarrörelsen rottrådar bakåt i tiden hamnar i det så kallade Bondeska palatset i Stockholm en dag i slutet av mars 1876. Där hade några herrar, alla medlemmar av Sveriges högaristokrati förutom några arkiv- och biblioteksmän, samlats på initiativ av överstekammarherren Carl Jedvard Bonde (1815–1895). De enades om att bilda Svenska Autografsällskapet och till ordförande valdes Bonde. Sällskapet skulle syssla med autografsamlande, men man bör nog inte tro att friherre Bonde och hans ståndsbröder – med stålpenna, bläckhorn och autografblock i handen – jagade Kristina Nilsson, Oskar II och andra av dåtidens kändisar för att få deras namnteckningar. Nej, sällskapets ambition var att »söka skydda mot förstörelse allt hvad af äldre och nyare handskrifter, anteckningar och bref kan vara af intresse för häfdaforskaren och samlaren...».

I februari 1879 började men utge Svenska Autografsällskapets tidskrift. Det var en liten, anspråkslös publikation, som blott utkom sporadiskt. Sällskapet utgav även en skriftserie.

1883 beslutade man – på förslag av arkivarien i Riksarkivet Otto von Feilitzen (1820–1889) – att utvidga verksamheten till att omfatta också det genealogiska och heraldiska området. Eller som det uttrycks i de av Svenska Autografsällskapet den 13 april 1883 antagna nya stadgarna: »Sällskapets ändamål är att lifva och underhålla hågen för autograf-kunskap, genealogi och heraldik samt undan glömska eller förstöring bevara föremål, uppgifter, teckningar m.m., som eger samband med dessa grenar af häfdaforskningen».

Därmed hade Sveriges första släktforskarförening tillkommit.

I och med att autografsällskapet vidgade verksamheten ökade medlemsantalet. 1885 var det fortfarande så lågt som ett 40-tal, men hade 1893 stigit till 120. Verksamheten och tidskriftens innehåll kom med tiden mer och mer att domineras av personhistorien, varför man beslöt att från och 1898 byta namn på tidskriften till Personhistorisk Tidskrift. Men inte förrän 1905 tog man steget fullt ut och ändrade även sällskapets namn: det nya namnet blev Personhistoriska Samfundet.

Personhistoriska Samfundet är den äldsta ännu i dag existerande föreningen i Sverige med släktforskning på programmet. Men som namnet antyder är det inte hela verksamhetsområdet: med personhistoria brukar man avse både genealogi och biografi, och verksamheten har mer och mer kommit att domineras av biografin. Orsaken är säkert att genealogin med tiden har fått flera andra språkrör.

Rasbiologiska irrvandringar

År 1920 bildades Skandinaviska Släktstudiesamfundet (SSSS). En av initiativtagarna var kaptenen Gustaf Leopoldsson von Horn (1868–1940). Samfundets syfte var rasbiologiska forskningar i Norden och familjeforskning inom skandinaviska släkter. Ett flertal skrifter utgavs i vilka man klart kan skönja en nazistisk påverkan. Bland annat utgavs släktsamlingsverket Genealogia Gothica, som helt rättvist erhöll skarp kritik från den framstående personhistorikern Bengt Hildebrand för vissa underhaltiga bidrag. Upphovsman till flera av dessa var emellertid inte utgivaren Erik C:son Swartz (1887–1963), utan svensk släktforsknings förmodligen mest kufiska gestalt, nämligen doktor Adalbert Fredriksson, som även kallade sig Knas d'Ofson, Knas Svenolber Fredriks Of Son och Markis de Son! Denne galning – uppenbarligen sinnessjuk – vars rätta namn var Sven Olber Olsson (1882–1944), författade en rad kuriösa tryck, som visar att han tydligen var nazist.

Skandinaviska Släktstudiesamfundet, vars insatser inom svensk släktforskning man i dag helt kan bortse från, skall ha existerat ännu 1951 och då haft ett hundratal medlemmar. Verksamheten lär dock ha upphört redan 1946.

Genealogiska Föreningen kommer till

I början av 1930-talet kunde en insändare i Svenska Dagbladet läsas som efterlyste gamla borgarsläkter. Författare ska ha varit hovkamreraren Arvid Berghman (1897–1961). En annan insändare – signerad LZ – föreslog då samlandet av genealogier, vilket borde ske i en förenings regi. Bakom signaturen LZ dolde sig Lennart Zielfelt (1895–1976), som alltså kan räknas som initiativtagare till den förening som kom att bildas, nämligen Genealogiska Föreningen, från 1943 med tillägget Riksförening för släktforskare.

Att Genealogiska Föreningen under lång tid betydde mycket för svensk släktforskning är det nog ingen som motsäger. Föreningen verkade med stor aktivitet på många områden, bland annat utgavs många skrifter. Åren 1934–49 Medlemsblad för Genealogiska Föreningen (nr 1–50), som från och med 1950 ersattes av av tidskriften Släkt och Hävd, som ännu utkommer. Vidare har en serie skrifter utgivits, däribland släktforskarförteckningar 1970, 1978 och 1984 samt ett antal släktböcker.

En ursprunglig tanke med föreningen var – som de nämnda insändarna visar – att samla befintligt genealogiskt material. Och det har också skett, så att man i dag har ett stort bibliotek, ett omfattande släktnamnsregister till tryckt litteratur och olika samlingar, en mängd släktutredningar i manuskript, ett klipparkiv (främst ur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) och mycket annat släktforskningsmaterial. Samlingarna förvaras nu i föreningens lokaler i Solna.

Konflikt födde splittring

Genealogiska Föreningen blev snabbt populär bland släktforskare och ansågs som en frisk och fräsch nykomling i jämförelse med gamla Personhistoriska samfundet. Men den nya föreningens ställning skulle inte förbli ohotad. I mitten av 1940-talet hettade det till. Lennart Zielfelt beskriver (SoH 1958) det som »en obehaglig konflikt» med »skarpa opinionsyttringar» mot föreningen och delar av dess styrelse. Resultatet blev att Christopher von Warnstedt (1918-1998) tillsammans med några andra bildade Föreningen för släktforskning i februari 1946, och redan samma år började man utge Genealogisk Tidskrift. Till en början handhade von Warnstedt redaktörssysslan, men den övertogs 1948 efter en schism inom styrelsen av Elsa Dalström-Söderberg. Tidskriften upphörde att utkomma från och med 1962. Det kan vidare nämnas att Föreningen för släktforskning även utgav en skriftserie kallad »Svenska antavlor i listform», så Sveriges Släktforskarförbunds skriftserie Svenska Antavlor (startad 1980 av föreningen Genealogisk Ungdom) är ingalunda den första antavleserien i Sverige. Dock utkom »Svenska antavlor i listform» med endast två häften, vardera med blott två antavlor.

Släkthistorisk Tidskrift

År 1949 började Släkthistorisk Tidskrift utges. Redaktör och utgivare var kamrer Rune G:son Kjellander (född 1920), som i en »Anmälan» i första häftet framhöll att då Släkthistorisk Tidskrift »är en fristående tidskrift och icke kamporgan för någon mer eller mindre stridbar föreningsstyrelse, bortfalla automatiskt alla anledningar till misshälligheter. I vänskapens och samarbetets tecken kommer SHT i frihet att verka för sina syften, sporrad av idealism och kärlek till vårt och våra fäders land». Dessa storvulna ord för väl ses som ett utslag av att det var lite bråkigt i släktforskarföreningssverige under senare hälften av 1940-talet, främst beroende på Christopher von Warnstedts lidelsefulla engagemang i en del frågor.

I SHT:s första häfte finns en »Svensk Släktforskareförteckning 1948–49» publicerad, som upptar inte mindre än 237 forskare. Men det är faktiskt inte den första forskarförteckningen i Sverige, ty redan 1946 utgav Föreningen för Släktforskning en stencilerad förteckning som uppges vara den första i sitt slag. Den var redigerad av släktforskaren och bokhandlaren Carl-Gösta Windell i Stockholm.

Trots redaktör Kjellanders förut citerade ord om att SHT skulle vara en oberoende tidskrift och inte organ för någon sammanslutning dröjer det bara till häfte 1:1950 innan man på omslaget kan läsa att tiskriften är »Officiellt organ för Sveriges släkthistoriska och heraldiska samfund». Några närmare uppgifter om detta är inte kända. Släkthistorisk Tidskrift upphörde redan 1951.

Släktforskarförbundets förhistoria

SSFbildning.png
Sveriges Släktforskarförbund bildades på Vasagatan 10 i Göteborg den 25 oktober 1986. Foto: Cecilia Sandblom.

Sveriges Släktforskarförbund bildades visserligen först 1986, men dess förhistoria kan sökas tillbaka till den 5 februari 1977. Då bildades en ungdomsförening för släktforskare, den hittills enda som funnits i hela världen, i Mölndal utanför Göteborg. Närvarande var sju yngre släktforskare, nämligen Per-Olof Widing (född 1950, vald till ordförande), Tor Erland Salberger (född 1952, vald till kassör), Peter Olausson (född 1956, senare redaktör för Släkthistoriskt Forum), Bengt-Ola Magnusson, Karin Synnøve Molander, Ann-Charlotte Olsson och Håkan Skogsjö (född 1958, vald till sekreterare).

Genealogisk Ungdom existerade åren 1977–1986 och bedrev en ganska betydande verksamhet, framför allt inriktad på skriftutgivning. En tidning startade omgående. Den utkom 1977–81 under namnet Genealogisk Ungdoms Tidskrift, men bytte från och med 1982 namn till Släkthistoriskt Forum. 1978 utgavs tillsammans med Landsarkivet i Göteborg en faksimilutgåva av boken »Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket» av Claes Lorentz Grill. Det ekonomiska överskottet gjorde det möjligt för föreningen att flytta in i egna lokaler på Tellgrensgatan i Majorna i Göteborg, en liten före detta butikslokal i gatuplanet i ett av stans ruffigare kvarter.

Fler projekt drogs snart i gång. 1979 startade en landsomfattande inventering av gamla gravstenar och 1980 började skriftserien Svenska Antavlor ges ut. 1982 utgavs ytterligare en användbar handbok i faksimil tillsammans med landsarkivet, nämligen »Geografiskt-Statistiskt handlexikon öfver Sverige» av C.M. Rosenberg. Nu fanns så mycket pengar att föreningen kunde flytta till betydligt mer ståndsmässiga lokaler, cirka 100 kvadratmeter vid Vasagatan i centrala Göteborg. Där byggdes ett ganska stort bibliotek upp, och ett mörkrum inreddes för att kunna ordna bilder till tidningen. Föreningen bedrev också en omfattande postorderförsäljning av böcker, blanketter med mera med hela landet som marknad.

Genealogisk Ungdom blev grunden på vilken det nybildade Sveriges Släktforskarförbund byggdes. När förbundet på allvar drog i gång verksamheten från och med 1987, hade Genealogisk Ungdom överlåtit skrifter, varulager, lokaler, ja allt utom en summa pengar som i stället placerades i en fond för ungdomsverksamhet, till förbundet. Detta är förklaringen till att släktforskarförbundets verksamhet i så hög grad påminner om den som Genealogisk Ungdom bedrev på 1970- och 80-talen.

Regionala och lokala föreningar

Vid sidan av här omtalade föreningar, som alla har det gemensamt att de verkar eller har verkat på riksplanet, finns ett flertal regionala och lokala föreningar.

Till Genealogiska Föreningen fanns till 1986 (då Sveriges Släktforskarförbund tillkom) åtta regionalföreningar anslutna. Äldst av dem var Skånes Genealogiska Förening, bildad 1937, och Västra Sveriges Genealogiska Förening, bildad 1946. De övriga var: Kalmar Läns Genealogiska Förening, Kronobergs Genealogiska Förening, StorStockholms Genealogiska Förening, Hallands Genealogiska Förening, Östgöta Genealogiska Förening och Blekinge Genealogiska Förening, alla bildade omkring 1980. En regionalförening i Östergötland hade bildats redan 1950 i Norrköping med namnet Östergötlands Genealogiska Förening, med dess verksamhet upphörde 1952. Ordförande var fil. dr Hjalmar Lundgren (1880–1953).

Skånes Genealogiska Förening är numera ombildat till Skånes Genealogiska Förbund, som har ett 20-tal lokala föreningar anslutna och i sin tur är anslutet till riksförbundet. Sedan 1978 utges tidningen »Skåne Genealogen» med två nummer per år.

Det fanns även regionala föreningar som stod utanför Genealogiska Föreningens hägn. Genealogiska Föreningen i Skellefteå bildades 1937 och hade som sekreterare och ledande kraft grosshandlaren Svante Lundell (1894–1971). I Genealogisk Tidskrift 1947:1 omtalas att Jämtlands läns släktforskareförening, bildad 1945, höll årsmöte på länsarkivet i Östersund den 15 maj 1947. Föreningen hade 1946 haft 62 medlemmar och utgivit tre stencilerade medlemsblad. I Hembygden, årgång 1956, omtalas att Dalslands Släktforskareförening bildades den 4 juli 1954. Till ordförande valdes skriftställaren Anders Gustav Bördh (1895–1968) och till sekreterare den välkände dalslandsforskaren Olof Ljung. Dessa föreningar har alla upphört med sin verksamhet, men nya föreningar har senare bildats.

Ny våg under 1970-talet

Det som hände under 1970- och 1980-talen var att många nya föreningar tillkom runt om i landet. I Genealogisk Ungdoms Tidskrift 1981:2 publicerades en sammanställning, som upptar 22 lokala och regionala föreningar som bedrev verksamhet våren 1981, bortsett från dem som var anslutna till Genealogiska Föreningen. Av de 22 var 16 bildade 1977 och senare, vilket visar hur snabbt intresset för släktforskning blommade upp vid denna tid.

Problemet var att flertalet nybildade föreningar inte ville ansluta sig Genealogiska Föreningen, som uppfattades som alltför Stockholmscentrerad och dessutom hade ganska hårda ekonomiska villkor för sina medlemsföreningar. Dessa tilläts exempelvis inte ha någon egentlig egen ekonomi.

Följden blev att man i början av 1980-talet började diskutera att bilda ett riksförbund för släktforskare. Ett förberedande möte hölls i Alvesta 1982. Sedan hände inte så mycket förrän hösten 1985, då en interimsstyrelse tillsattes vid ett möte i Stockholm. Till ordförande valdes rådman Johan von Sydow, också ordförande i Västra Sveriges Genealogiska Förening i Göteborg. Under ett års tid arbetade styrelsen intensivt på att förbereda förbundsbildningen.

Den 25 oktober 1986 blev förbundet verklighet. Till dess förste ordförande valdes Erik Thorell, som tidigare hade lett Genealogiska Föreningen. Tanken var att förbundet skulle överta både Genealogisk Ungdoms och Genealogiska Föreningens verksamhet, men på grund av oenighet mellan Genealogiska Föreningens nya styrelse och förbundsstyrelsen blev aldrig Genealogiska Föreningen införlivad i förbundet. Men senare har Genealogiska Föreningen gått med i förbundet som en medlemsförening.

Sveriges Släktforskarförbund är i dag (2013) den i särklass största och mest aktiva organisationen för släktforskare i Sverige. Cirka 170 släktforskarföreningar är idag med i förbundet, och dessa har i sin tur runt 80.000 medlemmar. Eftersom många väljer att vara med i mer än en förening torde det faktiska antalet anslutna släktforskare dock snarare röra sig om mellan 50-60.000, eller så.


Fotnot 1: Denna text är en något omarbetad version av artikeln »Svenska släktforskarföreningar 1883–1983» av Håkan Skogsjö, publicerad i Släkthistoriskt Forum 3/1983. Den som vill fördjupa sig i ämnet bör studera de litteraturhänvisningar som anges där.

Fotnot 2: Sveriges Släktforskarförbunds vidare historia (fram till år 2000) finns publicerad i Släktforskarnas årsbok (2011). Artikel av Elisabeth Thorsell: Ett förbund blir till och växer upp - Sveriges Släktforskarförbund fram till år 2000, s.23-58.

SSFbildare1.pngSSFbildare2.png

Förbundets ordföranden

  • Erik Thorell (†) (1986-1990)
  • Allan Grund (†) (1990-1994)
  • Krister L:son Lagersvärd (1994-2000)
  • Ted Rosvall (2000-2008)
  • Barbro Stålheim (2008-2014)
  • Erland Ringborg (2014-)

Medlemsföreningar

Sveriges Släktforskarförbund har cirka 170 medlemsföreningar som organiserar sammanlagt omkring 80 000 släktforskare runt hela Sverige.

Externa länkar