Släktforskning

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Trädet är den vanligaste symbolen för genealogin.

Släktforskning eller genealogi (från grekiskans γενεά, genea, "generation"; and λόγος, logos, "kunskap") är läran om släktförhållanden och efterforskandet och registrerandet av person- och familjehistoriska omständigheter. I ett globalt perspektiv kan man vidhålla att släktforskningen sträcker sig mellan de muntliga berättelsetraditioner som alla primitiva folkgrupper tillämpat för att ihågkomma sin stams eller klans specifika ursprung, och en strikt vetenskaplig historieforskning.

Ordet genealogi, liksom synonymen släktforskning kan också syfta på utförda genealogiska arbeten, t.ex. antavlor, stamtavlor, och liknande.

De personer som ägnar sig åt genealogi eller släktforskning kallas släktforskare, släkthistoriker, eller med ett finare namn, genealoger.

Släktforskningens historia

Historiskt sett har släktforskning alltid varit något förnäma adelssläkter använt sig av för att hävda sin särart. Har man haft förnäma anor, har man automatiskt tillhört de familjer som innehaft rikedomarna och makten. Detta har gällt alla samhällen där aristokratier funnits. Heraldiken, med hierarkiska vapensköldar och olika typer av symbolspråk, har utvecklats för att bli det ultimata manifestationen av maktens uttryckssätt. Därför har det i de flesta västerländska länder sedan länge funnits institutioner som ägnat sig åt att hålla reda på aristokratin och dess härkomst. I Sverige har Riddarhuset haft denna funktion.

John Farmer (1789-1838) populariserade släktforskningen.

Den moderna släktforskningen anses ha uppstått i USA i början av 1800-talet, då antikvarien John Farmer (1789-1838) populariserade släktforskningen genom att i sann revolutionär anda lyfta fram vanligt folks anor, till skillnad från adelsforskningen, och bli ett accepterat sätt att hedra de amerikanska frihetshjältarna. Han brevväxlade med andra antikvarier i New England, där antikvarianism och genealogi var väl etablerad, och blev en samordnare och katalysator för den växande rörelsen. På 1820-talet började han och hans kolleger att producera genealogiska och antikvariska skrifter på allvar, och långsamt få en hängiven publik bland det amerikanska folket. Farmers ansträngningar ledde till att New England Historic Genealogical Society bildades. Föreningen är en av New Englands äldsta och mest framstående organisationer för förvärv, bevarande och spridning av offentliga och privata dokument som annars skulle ha förfallit och glömts bort.

I Sverige var Johan Bure (1568-1652) tidigt ute med släktforskning i icke adliga släkter. Hans arbete förblev dock unikt så tillvida att det inte efterföljdes av någon rörelse eller ens enskilda följeslagare, och släktforskningen i modern bemärkelse blev inte populariserat förrän efter 2:a världskriget, då mormonernas mikrofilmer kom och det blev möjligt att forska i hemortens bibliotek.

Svenska föreningar för personhistoria och genealogi

Det i slutet av 1800-talet bildade Personhistoriska Samfundet (tidigast kallat Svenska Autografsällskapet) hade från början och långt fram i tiden genealogin som en del av sin huvudinriktning; under senare år har detta tonats ned och samfundets publikation Personhistorisk tidskrift tar inte längre in artiklar med genealogiskt innehåll. Den äldsta rena släktforskarföreningen är Genealogiska Föreningen (GF), grundad 1933, som har sitt säte i Stockholm och sedan 1950 ger ut tidskriften Släkt och Hävd. Under de följande decennierna bildades en rad regionala genealogiska föreningar, anslutna till huvudföreningen i Stockholm, och under främst tiden från 1970-talet bildades en stor mängd lokala och regionala föreningar oberoende av GF. En sådan förening var Genealogisk Ungdom som under 1970-talets slut och 1980-talets början tog initiativ till en rad publikationsserier.

Under första hälften av 1980-talet diskuterades vad som uppfattades som en mer tidsenlig gemensam svensk organisation och på initiativ från kretsar inom bl.a. Genealogisk Ungdom och Genealogiska Föreningen bildades Sveriges Släktforskarförbund 1986. Genealogisk Ungdom sammansmälte med förbundet och avsikten var att även GF skulle göra det, men eftersom vissa kretsar inom GF:s ledning motsatte sig ett samgående avbröts processen och GF förblev självständigt och stod ända fram till år 2000 utanför förbundet, medan nästan alla andra svenska släktforskarföreningar inträdde som medlemsföreningar i förbundet, däribland de som tidigare hade varit anslutna till GF.

Olika inriktningar internationellt

Vi svenskar är numera vana vid att släktforskning är en massrörelse där alla, hög som låg, ägnar sig åt att forska fram sina respektive anor. Få personer torde ägna sig åt det gammaldags sätt att släktforska som dominerade fram till början på 1900-talet, nämligen den släktforskning Riddarhusets genealoger ägnar sig åt. I andra länder, speciellt i Sydeuropa, domineras släktforskningen av adelssläkter och går hand i hand med heraldiken[1]. Detta blir förstås ett problem för ättlingar till invandrare från sydeuropeiska länder som vill släktforska. Där saknas nämligen moderna organisationer som ägnar sig åt "vanlig" släktforskning[2]. I stället domineras "akademierna" av titelsjuka herrar från aristokratin som inte tar "vanlig" släktforskning på allvar eftersom det inte är fint nog (se ovan).

Se även

Externa länkar



Noter:

  1. Klassisk genealogi, på engelska åtskild från den "nya" släktforskningen genom att kallas för "genealogy".
  2. Släktforskning i dagligt tal - på engelska åtskild från den klassiska genealogin genom att kallas för "family history".