Skrå

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ordet skrå (tyska Schra) betyder ursprungligen berett skinnstycke, senare fick det betydelsen skriven stadga och syftar alltså på ett hantverksämbetes lagar. För att ett hantverksämbete skulle få existera krävdes även ett privilegiebrev. Ordet skrå som en benämning på sammanslutningarna är ett sentida påfund. Under medeltiden benämndes en hantverkarorganisation på olika sätt: ämbete, kompani eller gille.

I samband med den första skråstadgan år 1412 började benämningen "Skråförening", senare förenklat till bara skrå, att användas istället för hantverkargille. I skråstadgan från den 23:e september år 1621 kan man läsa följande:

  • Varje skråämbete skall ha en ålderman och bisittare, båda valda på livstid.
  • Åldermannen äger rätt att handla med drycker, svenskt och tyskt öl samt brännvin, men inte vin eller ha utskänkning.
  • Skråämbetets tecken eller skylt skall hängas utanför dess lokal.
  • Åldermannen skall i sin bostad förvara skråbrev och handlingar i ett skrin (ämbetslåda).
  • En mästare hade rätt att ta pojkar som var 14 år eller yngre som lärlingar i upp till 4 år.
  • En lärling som klarar gesällprovet skall tjäna hos mästaren i upp till 1 år, därefter skall han vandra i 2 år.
  • En gesäll som klarar mästarprovet skall hålla gästabud.
  • Hos åldermannen, skråets ledare, samlas alla mästare en gång per kvartal för ordinarie möte. Till mötet bjuds också borgmästare, rådman, fiskal samt notarie in. Dessa skall få 5-10 riksdaler i ersättning.
  • Vid kvartalsmötena skall nya lärlingar skrivas in samt nya gesäller.
mm.

Ett stort problem med skråväsendet var att det inte gick att sammanföra hantverkare av olika skrån till en manufaktur. T.ex. så behövdes timmermän, smeder, målare och sadelmakare för att tillverka en vagn. Detta fick ske genom att materialet flyttades runt i staden till de olika mästarnas verkstäder istället för att allt skedde i ett hus där de olika mästarna kom för att göra sin del av arbetet (en s.k. manufaktur).

Under den senare tiden fick också skråna konkurrens av importerade varor från länder där skråna inte hade en så stark ställning. T.ex. i England avskaffades skråväsendet redan år 1562 då fri etableringsrätt för lärlingar infördes. I Frankrike upphörde skråväsendet år 1791 och i Preussen år 1811.

År 1864 upplöstes formellt skråsystemet i Sverige i.o.m. lagen samma år som tillät fri etablering av hantverkare. Tvånget att tillhöra ett skrå försvann och kvinnor kunde också etablera sig som hantverkare, vanligast var sömmerskor. Det var också nu som industrialisering började och det gamla hantverkssystemet var otidsenligt.

Släktforskning

För den som har turen att härstamma från hantverkarsläkten, i synnerhet borgerliga hantverk i städerna, finns möjligheten att fördjupa sig i skråhandlingarna som ibland kan ge en hel del information om förfäder som tillhört skrån. Nordiska Museet och Riksarkivet förvarar en del skråhandlingar i sina skråarkiv. Andra institutioner som förvarar skråarkiv är: Stockholms stadsarkiv, landsarkiven, Arkiv Digital, samt åtskilliga stadsarkiv runtom i Sverige.

Se även