Mikrofilmning

Från Wiki-Rötter
(Omdirigerad från Mikrofilm)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Läsapparat modell större

Mikrofilmning av dokument är först och främst ett sätt att spara utrymme. Stora dokument i folioformat har avfotograferats och blivit små som frimärken, och senare, när mikrofichen blev vanlig, små som lillfingernaglar. På en enda mikrofilmrulle har ibland flera kyrkböcker fått plats, och i några få vykortstora mikroficher kunde det rymmas en hel kyrkbok.

Metoden har använts av många arkiv och företag, som alternativ till tjocka handlingar och kataloger. Men det var först när mormonerna började avfotografera kyrkböcker runt om i världen, strax efter andra världskriget, som den blev till nytta för släktforskningen.

Mikrofilm på rulle

I Sverige var det fram till 1980-talet vanligast att släktforskarna antingen satt i landsarkiven och läste originalhandligar, eller reste omkring i församlingarna där kyrkböckerna fanns kvar. När så mormonerna påbörjade mikrofilmningen av kyrkoarkiven, fick de flesta länsbibliotek en omgång mikrofilmsrullar med länets kyrkböcker, som i sin tur kunde fjärrlånas till det bibliotek den enskilde släktforskaren var bosatt vid - förutsatt att det fanns läsapparater på plats. Det var en stor framgång på sin tid, även om filmerna kunde dröja flera månader innan de blev tillgängliga för beställaren.

Under 1980-talet blev det vanligt att kommunala bibliotek köpte in kopior på mikrofilmer över de egna församlingarna. I en del fall uppstod ett samarbete mellan lokala släktforskarföreningar eller hembygdsföreningar och kommunbibliotek, som samarbetade om att köpa in mikrofilmer. När dessa möjligheter blev möjliga steg antalet släktforskarföreningar i landet.

Mikrofiche eller mikrokort

I slutet av 1980-talet började SVAR, en avdelning av Riksarkivet, konvertera mikrofilmen (på rulle) till mikrofich, också kallade mikrokort. Dessa blev genast mer lätthanterliga, då man slapp rulla fram till rätt sida, utan i stället kunde bläddra sig fram bland bladen till man hittade rätt sida. SVAR startade nu också en uthyrningsverksamhet för mikrofiche, så att släktforskarna kunde låna hem mikrokorten mot en viss summa pengar. Inbitna släktforskare kunde nu köpa sig en egen läsapparat och sitta hemma och läsa kyrkböcker och andra handlingar. De flesta fick dock nöja sig med att ta med sig mikrokorten till sitt bibliotek och läsa dem i läsapparaterna där.

I början på 1990-talet uppstod det i olika delar av landet så kallade släktforskningscentra, med kompletta mikrokortsuppsättningar av landets kyrkböcker och forskarsalar fullbelagda med läsapparater. Dit kunde släktforskare resa och intensivforska, många t o m med egen husvagn på parkeringen utanför. SVARs forskarcentrum i Ramsele, Släktforskarnas Hus i Leksand, Släktforskarcentrum i Kyrkhult, och Riksarvivets filial i Arninge utanför Stockholm, blev rena rama vallfartsorterna för släktforskare. Senare upprättades även forskarcentra i Jörn och Lund.

Denna metod för forskning i kyrk- och domböcker blev dock relativt kortvarig, då man redan i slutet på årtiondet började framställa elektroniska media som ersatte mikrofilmen. Digitaliseringens era tog nu över släktforskningen, även om många typer av arkivhandlingar och dokument fortfarande är tillgängliga i mikrofilmad form. Ett exempel på dokument som fortfarande erbjuds som mikrofiche för forskaren, är arkiverade dagstidningarKungliga biblioteket.



Referenser: Handlingar på papper och mikrofilm - tekniska krav och certifiering