Mödrahem: Skillnad mellan sidversioner

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'MÖDRAHEM-institution för ogifta gravida kvinnor. Under 1900-talets första hälft upprättades i Sverige institutioner och vårdinrättningar för att omhänderta ogifta bl...')
 
(Putsning och komplettering)
Rad 1: Rad 1:
MÖDRAHEM-institution för ogifta gravida kvinnor.
'''Mödrahem''' - institution för ogifta gravida kvinnor.


Under 1900-talets första hälft upprättades i Sverige institutioner och vårdinrättningar för att omhänderta ogifta blivande mödrar och deras barn.
Under 1900-talets första hälft upprättades i Sverige institutioner och vårdinrättningar för att omhänderta ogifta blivande mödrar och deras barn.
Mödrahemmen drevs både av offentliga och privata vårdgivare ex kyrkliga föreningar och enskilda sjuksköterskor/barnmorskor.
Mödrahemmen drevs både av offentliga och privata vårdgivare t ex kyrkliga föreningar och enskilda sjuksköterskor/barnmorskor.


Det var svårt klara sig som ensamstående förälder både praktiskt och ekonomiskt. Det var även en social skam att vara gravid och föda barn som ogift kvinna. Spädbarnsdödligheten var högre hos barn till ogifta mödrar det föranledde myndigheternas åtgärder. Alla ogifta gravida kvinnor tilldelades en barnavårdsman. Om inte barnafadern eller andra anhöriga hade möjlighet hjälpa kvinnan erbjöds vistelse på ett mödrahem, vilket var frivilligt. Ofta fanns mödrahemmet i samma län som kvinnan var bosatt men  man kunde också placeras längre bort från hemorten. Under tiden på mödrahemmet skulle man förbereda för en framtida hållbar lösning för mor och barn.


Det var svårt klara sig som ensamstående förälder både praktiskt och ekonomiskt. Det var även en social skam att vara gravid och föda barn som ogift kvinna.
Mödrarnas vistelse på institutionen varierade mellan ett par månader upp till sex månader, i genomsnitt tre-fyra månader. Vistelsetid längre än ett år var inte önskvärt. Tidigast inskrivning var två månader före beräknad förlossning.
Spädbarnsdödligheten var högre hos barn till ogifta mödrar det föranledde myndigheternas åtgärder.
Alla ogifta gravida kvinnor tilldelades en barnavårdsman. Om inte barnafadern eller andra anhöriga hade möjlighet hjälpa kvinnan erbjöds vistelse på ett Mödrahem, vilket var frivilligt. Ofta fanns Mödrahemmet i samma län som kvinnan var bosatt men  man kunde också placeras längre bort från hemorten.
Under tiden på Mödrahemmet skulle man förbereda för en framtida hållbar lösning för mor och barn.  


Mödrarnas vistelse institutionen varierade mellan ett par månader upp till sex månader, i genomsnitt tre-fyra månader.
På dagarna arbetade kvinnorna förutom skötseln av sina egna barn med praktiska sysslor vårdinstitutionen som köksarbete, tvätt och städning. Uppgifterna kunde cirkulera enligt schema. Mödrarna undervisades i barnavård och hygien. Det kunde vara tjugo mödrar på ett mödrahem. Personalen bestod av förståndare ex. sjuksköterska/barnmorska, diakonissa, barnsköterska, kokerska, tvätterska, vaktmästare m.fl.
Vistelsetid längre än ett år var inte önskvärt.
Tidigast inskrivning var två månader före beräknad förlossning.


På dagarna arbetade kvinnorna förutom skötseln av sina egna barn med praktiska sysslor vårdinstitutionen som köksarbete, tvätt och städning. Uppgifterna kunde cirkulera enligt schema. Mödrarna undervisades i barnavård och hygien.
Många barn vars mödrar vistats mödrahem [[adoptering|adopterades]] bort eller placerades i [[fosterhem]]. Men vissa kvinnor kunde lösa situationen och fick hjälp av anhöriga ex flytta hem till kvinnans föräldrar eller andra anhöriga. Andra gifte sig senare med barnafadern eller ny partner.  
Det kunde vara tjugo mödrar på ett Mödrahem.
Personalen bestod av förståndare ex. sjuksköterska/barnmorska, diakonissa, barnsköterska, kokerska, tvätterska, vaktmästare m.fl.


Många barn vars mödrar vistats på Mödrahem adopterades bort eller placerades i fosterhem.  
Mödrahemmes verksamhet upphörde runt 1960-70 -talet. Det fanns då inte längre behov av verksamheten då samhällsförändringar med möjlighet för ensamstående att klara ekonomi, barnomsorg  med daghemsverksamhet, moderna preventivmedel såsom p-piller och  ny abortlagstiftning trädde i kraft. Även den allmänna inställningen till gravida ogifta  kvinnor förändrades.    
Men vissa kvinnor kunde lösa situationen och fick hjälp av anhöriga ex flytta hem till kvinnans föräldrar eller andra anhöriga.
Andra gifte sig senare med barnafadern eller ny partner.  


Mödrahemmes verksamhet upphörde runt 1960-70 -talet.  
==Källor==
Det fanns inte längre behov av verksamheten då samhällsförändringar med möjlighet för ensamstående att klara ekonomi, barnomsorg  med daghemsverksamhet, moderna preventivmedel såsom p-piller och ny abortlagstiftning trädde i kraft. Även den allmänna inställningen till gravida ogifta  kvinnor förändrades.    
* Folkrörelsearkivet i Jönköping "Ingsbergs spädbarns- och mödrahem i Nässjö"
* Mårtens, Ylva 2003 Sveriges Radio P1, Radioprogram i två delar med intervjuer o reportage från Karlsviks mödra- och spädbarnshem. 1934-1962.
* Nordlöf, Barbro 2006, "Mödrahem i Stockholm 1910-1970".
* Friblick, Lena 2015 Sveriges Television SVT 2 Dokumentär "Barnen af Botildenborg" Intervjuer och reportage.




Källor:
[[Kategori:Släktforskarlexikon]]
Folkrörelsearkivet i Jönköping "Ingsbergs spädbarns- och mödrahem i Nässjö"
 
Mårtens, Ylva 2003 Sveriges Radio P1, Radioprogram i två delar med intervjuer o reportage från Karlsviks mödra- och spädbarnshem. 1934-1962.
 
Nordlöf, Barbro 2006, "Mödrahem i Stockholm 1910-1970".
 
Friblick, Lena 2015 Sveriges Television SVT 2 Dokumentär "Barnen af Botildenborg"
Intervjuer och reportage.

Versionen från 10 september 2015 kl. 08.27

Mödrahem - institution för ogifta gravida kvinnor.

Under 1900-talets första hälft upprättades i Sverige institutioner och vårdinrättningar för att omhänderta ogifta blivande mödrar och deras barn. Mödrahemmen drevs både av offentliga och privata vårdgivare t ex kyrkliga föreningar och enskilda sjuksköterskor/barnmorskor.

Det var svårt klara sig som ensamstående förälder både praktiskt och ekonomiskt. Det var även en social skam att vara gravid och föda barn som ogift kvinna. Spädbarnsdödligheten var högre hos barn till ogifta mödrar det föranledde myndigheternas åtgärder. Alla ogifta gravida kvinnor tilldelades en barnavårdsman. Om inte barnafadern eller andra anhöriga hade möjlighet hjälpa kvinnan erbjöds vistelse på ett mödrahem, vilket var frivilligt. Ofta fanns mödrahemmet i samma län som kvinnan var bosatt men man kunde också placeras längre bort från hemorten. Under tiden på mödrahemmet skulle man förbereda för en framtida hållbar lösning för mor och barn.

Mödrarnas vistelse på institutionen varierade mellan ett par månader upp till sex månader, i genomsnitt tre-fyra månader. Vistelsetid längre än ett år var inte önskvärt. Tidigast inskrivning var två månader före beräknad förlossning.

På dagarna arbetade kvinnorna förutom skötseln av sina egna barn med praktiska sysslor på vårdinstitutionen som köksarbete, tvätt och städning. Uppgifterna kunde cirkulera enligt schema. Mödrarna undervisades i barnavård och hygien. Det kunde vara tjugo mödrar på ett mödrahem. Personalen bestod av förståndare ex. sjuksköterska/barnmorska, diakonissa, barnsköterska, kokerska, tvätterska, vaktmästare m.fl.

Många barn vars mödrar vistats på mödrahem adopterades bort eller placerades i fosterhem. Men vissa kvinnor kunde lösa situationen och fick hjälp av anhöriga ex flytta hem till kvinnans föräldrar eller andra anhöriga. Andra gifte sig senare med barnafadern eller ny partner.

Mödrahemmes verksamhet upphörde runt 1960-70 -talet. Det fanns då inte längre behov av verksamheten då samhällsförändringar med möjlighet för ensamstående att klara ekonomi, barnomsorg med daghemsverksamhet, moderna preventivmedel såsom p-piller och ny abortlagstiftning trädde i kraft. Även den allmänna inställningen till gravida ogifta kvinnor förändrades.

Källor

  • Folkrörelsearkivet i Jönköping "Ingsbergs spädbarns- och mödrahem i Nässjö"
  • Mårtens, Ylva 2003 Sveriges Radio P1, Radioprogram i två delar med intervjuer o reportage från Karlsviks mödra- och spädbarnshem. 1934-1962.
  • Nordlöf, Barbro 2006, "Mödrahem i Stockholm 1910-1970".
  • Friblick, Lena 2015 Sveriges Television SVT 2 Dokumentär "Barnen af Botildenborg" Intervjuer och reportage.