Lysning

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lysning i Sverige

Lysning har förekommit i Sverige sedan 1216[1]. Lysningen sker oftast vid en gudstjänst genom att prästen tillkännager (pålyser) vilka som ska gifta sig och ibland när det ska ske. Sedan 1969 är lysning frivillig (hindersprövning är dock obligatorisk). När lysningen var obligatorisk skedde den tre söndagar efter varandra inför bröllopet. Detta för att det skulle finnas möjlighet att anmäla hinder för ett äktenskap. Dessa hinder skulle anmälas innan den tredje lysningen. Sådana äktenskapshinder, nu som då, kan vara att någon av parterna redan är gift eller något äktenskapslöfte till annan, brudparet är släkt på ett ej tillåtet sätt eller att någon av parterna ej uppnått tillräcklig ålder. Efter den tredje lysningen utfärdades en lysningsattest som gav brudparet rätt att gifta sig.

Lysningen sker vanligtvis i den församling där kvinnan är skriven.

Kryckeståt var (och är ännu på vissa håll i landet) en sedvänja i samband med lysning där det restes träd med enbart toppruskan kvar vid brudparets respektive gårdar[2]. På andra ställen i bl.a delar av Dalarna forslades stora grova hela tallar eller stora björkar som upplades oftast på gården där det blivande brudparet skulle bosätta sig. Tanken var att de skulle användas för husbygge och för att tillverka tulla (vagga) till framtida barn. Oftast leddes kryckeståten av en utklädd präst med utklädd prästfru och ett större följe.


Arkivhandlingar rörande lysning

Handlingar rörande lysning finns i kyrkoarkivet med signum;

  • E I Lysnings- och vigselböcker
  • H V Bilagor till lysnings- och vigselböckerna

Se även:

Källor

  1. Bonniers lexikon 1998
  2. Bonniers lexikon 1998