Samer

Från Wiki-Rötter
(Omdirigerad från Lappar)
Hoppa till: navigering, sök
Samernas flagga

Samer eller tidigare lappar (idag ofta uppfattat som nedsättande) är en etnisk grupp i Sverige, Norge, Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det område som samerna bebor brukar benämnas Sápmi eller Sameland. I Sverige bor uppemot 36000 samer, vilka sedan 1993 har en egen statlig myndighet med folkvalda (Sametinget). [1] Det bör poängteras att merparten av de svenska etniska samerna inte längre är bosatta i Sapmi, utan har flyttat ut till resten av Sverige.

Innehåll

Ursprung och historia

Ursprung

Lappbarn från Jukkasjärvi

Samernas ursprung har intresserat forskare åtminstone sedan Johannes Schefferus tid på 1600-talet. Från början kopplades samerna ihop med finnarna, eftersom det samiska språket är uppenbart närbesläktat med finskan. När den fysiska antropologin utvecklades under 1800-talet upplevdes samerna i stället som avvikande från alla omgivande folk, vilket gav upphov till en teori om att samerna utvecklats som en isolerad grupp under istiden, då de skulle ha övervintrat vid Norra Ishavet. Även denna teori övergavs, och numera tror genetiker överhuvudtaget inte att samerna utgjort en homogen befolkningsgrupp sedan urminnes tider, utan att den utvecklats genom tillskott från flera olika håll vid olika tidpunkter. Inte desto mindre har samerna kallats för en genetiskt unik befolkning. Med detta menas inte att samerna skulle ha unika gener, utan att en del genvarianter förekommer i annan frekvens hos samerna än hos andra folkslag.

I en studie från 2007 kom forskarna fram till att merparten av samernas äldsta förfäder verkar ha kommit till Norden mycket snart efter istidens slut (den så kallade jägarkulturen), antingen från den europeiska kontinenten eller från öster eller från båda hållen. En inflyttning ska sedan ha skett från öster (haplogruppen U5b1b1), förmodligen vid flera tillfällen, där den första förmodligen skedde för 6 000–7 000 år sedan och ytterligare inflyttning så sent som för 1 500–2 000 år sedan (haplogruppen z). Detta överensstämmer ganska väl med hur en del arkeologer tolkat fynd från motsvarande tidsperioder.[2] [3]

Etymologi

Både det samiska (sámegiella) och finska språket (suomenkieli) hör till de fenno-ugriska språken, och är nära besläktade med varandra. Ordet same kommer från samiska sápmelas (på finska saamelainen).

Ordet finne är av germanskt ursprung, och det har använts om människor som bor i nuvarande Finland - först om samer och senare om finnarnas förfäder. Den romerska historikern Tacitus (ca. 55 -116) nämde ett folk i de nordliga trakterna fenni. Då var det antagligen frågan om just samer. I Norge har ordet finne använts ända till våra dagar i betydelsen same.

Ordet lapp i betydelsen same kommer från finska lappalainen, som etymologiskt har ansetts att betyda "en som befinner sig avsides" - en benämning för "dom andra". Förutom i Finland och i Sverige förekommer ordet i det ryska språket (lop, lopa), men det har inte använts i Norge - se ovan. Själva har samer aldrig kallat sig lappar.

Ordet kvener är benämningen för en finsk folkgrupp, som kallade sig kainulaiset. På medeltiden ansåg de sig att ha nyttjanderätt till Lappland. Från Norra Österbotten gjorde de jakt-, handels- och rövarfärder till Lappland och drog liksom norrmän och karelare skatt från samerna. Historiker har varit oense om man kan kalla dem en folkstam eller bara en löst organiserad grupp. Likaså har man inte kunnat påvisa, vilket del av landet kvener ursprungligen härstammade från. Minnet av dem lever kvar i namnet av Finska landskapet Kainuu, som ligger runt och öster om staden Kajaani. I NORGE började man kalla finskfödda personer överhuvudtaget för kven.

Ett nutida begrepp: Inflyttning från norra Finland till nordligaste Norge och Ishavskusten har skett f.o.m. 1600 -talet. Särskilt många finnar flyttade till Norge på 1800-talets senare hälft, efter svåra år av missväxt i Finland. De finskfödda invånarna i nord-Norge och deras ättlingar kallades, och kallas än i dag kvener. Med de medeltida kainulaiset har de alltså ingenting att göraMall:Källa behövs.

Hur man skall tolka ord och begrepp i olika dokument, beror på högsta grad på landet och tidsperioden dokumentet kommer ifrån.

Religion

Samernas religion dog ut under 1600- och 1700-talen men lever delvis kvar i folktron. Sydsamerna tillbad bl.a. den högste guden Raedie och åskguden Hovrengaellies, nordsamerna bl.a. Dierpmis, som var både högste gud och åskgud. Kvinnor tillbad de s.k. akkorna. Viktigare än gudarna var rådarna (som skyddade djur och växter), olika skyddsväsen samt de avlidna. Offerkulten var central. Schamanen, nåjden, upprätthöll kontakten med andra världar. Med hjälp av en trumma kunde han uppnå extas.[4]

Efter reformationen (1500–1600-talen) inleddes försök att med tvång kristna samerna. Under 1800-talet påverkades de svenska, norska och finländska samerna starkt av læstadianismen.

Släktforskning om samer

Släktforskning om samer bedrivs i Sverige på samma sätt som övrig släktforskning, mestadels i kyrkböcker, domböcker och andra offentliga och privata dokument. Att forska om samesläkter är dock svårt, främst på grund av deras rörliga leverne. Eftersom samerna utgör en så pass liten befolkningsgrupp är det inte omöjligt att på samma vis som för skogsfinnarna så småningom kartlägga de svenska samesläkterna i sin helhet. Sveriges Släktforskarförbund planerar att under 2016 ge ut en handbok om sameforskning.

Samer i Norrbottens län

  • August Ljungs familjeregister för Karesuando, Jukkasjärvi och Gällivare[5].
  • Filip Hultblads utredning om Jokkmokksamerna[6].
  • Johannes Marainen: Karesuando Samesläkter ISBN 91-88204-04-9

Samer i Västerbottens län

  • Thea Hälleberg har utgivit ett bokverk innehållande mycket material om samesläkter i Ammarnäs, Tärna och Arjeplog, SORSELE - Släkter från nutid till 1600-talet
  • Bok 1: Samesläkter i Ammarnäsområdet med rötter i Tärna och Arjeplog. Tryckt i Stockholm 2000. Inbunden, 17 x 25 cm. 731 sidor. ISBN 91-630-9315-4, Anor av 16 grupper samefamiljer i Ammarnäs, Tjulträsk, Överstjuktan med förgreningar till Tärna, Arjeplog och för ett par grupper till Wilhelmina. I slutet av boken finns en stamtavla från 1600-talet till nutid som omfattar 1072 personer.
  • Bok 2: Nybyggarsläkter av samiskt ursprung från Ammarnäs till Sorsele. Tryckt i Stockholm 2002. Inbunden, 17 x 25 cm. 649 sidor. ISBN 91-631-2448-3, 23 antavlor av nybyggarfamiljer med samisk bakgrund från Ammarnäs till Sorsele.
  • Bok 3: Hans Ersson i Sorsele och ett urval av hans ättlingar i Sorsele. Tryckt i Stockholm 2004. Inbunden, 17 x 25 cm. 679 sidor. ISBN 91-631-5997-X, 21 antavlor bl.a från området kring Buresjön. Stamtavlan visar de omfattande släktskapsförhållanden från Hans Ersson och hans sondotter Catharina Hansdotter med maken Anders Persson, av stor betydelse för kunskapsspridningen bland Sorseles samebefolkning.
  • Bok 4: Hans Erssons sonson, Johan Hanssons ättlingar inom Sorsele kommun. Tryckt i Stockholm 2007. Inbunden, 17 x 25 cm. 670 sidor. ISBN 978-91-631-9064-3, Utgår från Örnäs-nybyggaren Johan Hanssons och hans hustru Catharina Lestanders ättlingar med utgångspunkt från 21 familjer. Stamtavlan beskriver historien bakom nybygget i Örnäs, Sorsele.
  • Vilhelminaborna -1920 del 1 och 2 av Karl-Erik Gavelin. En förteckning över de bofasta i Vilhelmina socken, vilket exkluderar de flesta samer (de bofasta samerna finns dock med). ISBN 91-631-0608-6
  • Vilhelmina - En lappmarksbygd på väg mot framtiden (tidningsklipp berättar), 1926-1936, vol 1-2. Tryckt i Bromma 2007. Inbunden, och i kasett. ISBN 978-91-7229-042-0

Externa länkar

Källor

  1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Samer
  2. Sv.Wikipedia - Samernas ursprung
  3. Karin Bojs: Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren, Stockholm 2015.
  4. Nationalencyklopedin: Samer
  5. Familjeregister för Karesuando (Enontekis) församling för åren 1720-1923 : ur ovannämnda församlings samtliga kyrkoböcker. Bd 1.
  6. Hultblad, Filip: Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken, 1968.