Läsapparat

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mikrofilmsläsning med projektor, s.k. "Vidiolog" var vanligt ända in på på 1990-talet.
Typisk rullfilmsläsare - använd fram t.o.m. 1980-90-talet.

En läsapparat är för släktforskare någon av flera typer av apparater man använder för att främst läsa mikrofilmade dokument. Ofta är det någon form av projektor i grunden, som projicerar bilden mot en yta där man kan läsa texten i förstorad form, precis på samma sätt som för diabilder eller film. De tidiga läsapparaterna var helt enkelt enkla projektorer av samma sort som de som använts i skolor under större delen av 1900-talet för att projicera s.k. "bildband". De bestod av en stark lampa, en fläkt att kyla lampan med, samt ett objektiv med en rad linser som förstorade texten mot någon form av duk. Filmhjulen träddes på en hållare och drogs manuellt över linsen.

Efterhand kom det ut mer moderna läsapparater på marknaden, som hade samma funktion, men som projicerade bilden direkt på insidan av en matt skärm. De första var anpassade till samma slags rullfilmshjul som förut, men snart uppstod en ny standard, mikrofischen (mikrokort), som gjorde läsningen mer lätthanterlig. Denna typ av läsapparat var vanlig i bokhandlar, lagerfirmor, bilverkstäder, m.m. ända fram till dess att datorerna tog över den hanteringen. Också för släktforskarna kom datorerna att ta död på den numera tynande marknaden för mikrofilm och läsapparater.

Digitaliseringens era har nu tagit över släktforskningen, även om många typer av arkivhandlingar och dokument fortfarande är tillgängliga i mikrofilmad form. Ett exempel på dokument som fortfarande erbjuds som mikrofiche för forskaren, är arkiverade dagstidningarKungliga biblioteket. Släktforskare som forskar i andra länder är emellertid fortfarande hänvisade till mikrofilm och mikrokort och läsapparater, eftersom det mesta av materialet ännu dröjer med att bli digitaliserat.