Italien

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Det finns idag cirka 8 000 personer födda i Italien i Sverige, men eftersom de första italienska invandrarna redan kom under 1600- och 1700-talen, och särskilt många anlände på 1800-talet och början på 1900-talet, så är antalet svenskar med italienska anor betydligt större. Dessutom får man ta i beräkningen att många nord- och sydamerikaner som kommit till Sverige genom åren också har italienska anor. Det finns idag ett antal svensk-italienska släkter, bl.a. Ciprian, Mazetti, Feretti, Granelli, Bonamici, Dominique, Notini, m.fl. Statsminister Fredrik Reinfeldt tillhör de svenskar som har italienska anor.

Invandringen till Sverige

Den italienska invandringen till Sverige har gamla anor[1]. Karaktäristiskt för den italienska invandringen är att det huvudsakligen rört sig om en renodlad yrkesinvandring, t.ex. stuckatörer under stenstädernas framväxt, eller glass- och konfektyrfabrikanter omkring förra sekelskiftet. Vidare att den varit betingad av speciella behov från svensk sida samt att den haft sin grund i ett befolknings- och arbetskraftsöverskott i Italien [2].

Efter andra världskrigets slut rådde högkonjunktur i de flesta svenska verkstadsindustrier och bristen på yrkesutbildad arbetskraft var stor. I april 1947 slöts ett avtal mellan de svenska och de italienska myndigheterna, och några månader senare anlände den första kontingenten italienska arbetare till Sverige. De kom till Kockums i Malmö. SKF i Göteborg och ASEA i Västerås. Särskilt omfattande var denna invandring under 1940-talet samt 1960-talet, då den årliga genomsnittliga invandringen till Sverige från Italien uppgick till 500 personer.

Administrativ indelning

Enligt den nya lydelsen av 1948 års författning består Italien av kommuner (comune), provinser (provincia), storstäder (città), regioner (regione) och staten (stato). Kommuner, provinser, storstäder och regioner är självständiga organ med egna maktbefogenheter och funktioner fastställda i författningen.

  • Provinserna styrs av valda provinsfullmäktige och provinspresidenter. Provinspresidenten är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster.
  • Kommunerna styrs av valda kommunfullmäktige (Consiglio Comunale) och borgmästare (sindaco). Borgmästaren är direktvald i majoritetsval, med en andra valomgång för att avgöra valet mellan de två kandidater som fått mest röster. Inom en "comune" administreras många grundläggande samhällsfunktioner som t.ex. födelse-, vigsel- och dödsfallsregistrering. Byggnaden avsedd för de styrande brukar kallas Municipio eller Palazzo Comunale.
  • Italien är indelat i 20 st regioner: Abruzzo, Valle d'Aosta, Apulien, Basilicata, Kalabrien, Kampanien, Emilia-Romagna, Friuli-Venezia Giulia, Lazio, Ligurien, Lombardiet, Marche, Molise, Piemonte, Sardinien, Sicilien, Trentino-Alto Adige, Toscana, Umbrien och Veneto. Regionerna är indelade i totalt 110 provinser (län). Provinserna består i sin tur av sammanlagt fler än 8 000 kommuner.

Arkiv

Palazzo della Sapiensa - Roms statsarkiv - Kunskapens palats

I Italien hör de offentliga arkiven till kulturministeriet och generaldirektoratet för arkiven. Arkiven förvaltas genom två centrala institutioner med särskild autonomi (Centrala Arkivinstitutet och Statliga Centralarkivet). Statens arkiv (Archivi di Stato) ingår i vad som kallas "de perifiera arkiven" som indelas enligt följande:

  • Statens arkiv (Archivi di stato) (103 st) är inrättade i varje provinshuvudstad. De lagrar och bevarar statliga och en del privata dokument. Man kontrollerar även alla arkiv av statliga institutioner i provinsen: polisen, prefekturen, posten, osv. I sjutton av de statliga arkiven undervisar man även i arkivering, paleografi och diplomati.
  • De statliga arkivinstituten (Sezioni di Archivio di Stato) (35 st) liknar de statliga arkiven, men lagrar betydligt större kvantiteter av historiska handlingar av högre kvalitet.
  • Arkivens superintendens (Soprintendenze archivistiche), (19 st i varje region) utövar tillsyn över statliga och offentliga arkiv (i regioner, provinser och kommuner) och privata dito som förklarats vara av stort historiskt intresse.

Katolska kyrkan

Katolicismen är inte längre statsreligion, men genom konkordatet mellan Italien och Vatikanen 1929 och 1985 meddelas undervisning i den katolska religionen i alla skolor till dem som så önskar, vilket en majoritet gör. Den katolska kyrkan ("chiesa cattolica") i Italien är indelad i församlingar (sing. "parrocchia"), med (så vitt är känt) minst en församling i varje "comune". Församlingarna är i sin tur förenade i stift (diocesi), anförda av biskopar (vescovo). Stiften är i sin tur förenade i ärkestift (arcidiocesi) anförda av ärkebiskopar (arcivescovo). I Italien finns 62 ärkestift, varav 42 av dem är "metropolitana", dvs storstadsstift.

Släktforskning i Italien

Allmän information

Släktforskning i Italien skiljer sig till en del från vad vi är vana vid. För det första kan man konstatera att intresset för släktforskning i Italien, utanför den gammaldags "traditionella" heraldiska forskningen och adelsforskningen, är så gott som obefintlig. Det existerar inga släktforskarföreningar i landet.

För det andra så är den största delen av kyrkböckerna i Italien oåtkomliga på annat sätt än personliga besök vid den aktuella församlingen, och inte ens då är man garanterad att bli insläppt för att studera kyrkböckerna. Det är nämligen upp till varje enskild församlingspräst att själv bestämma vilka som släpps in i kyrkans arkiv. Detta har medfört att mormonerna ofta förhindrats att mikrofilma kyrkböckerna, och det är anledningen till att det inte finns några digitaliserade kyrkoarkiv från Italien.

När man börjar med släktforskning i Italien är det helt avgörande att ta reda på exakt vilken kommun som förfäderna kommer ifrån, och var de är födda. Det är nämligen mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta rätt arkivuppgifter från Italien om man inte vet den exakta Comune(ungefär kommun) som förfäderna kom ifrån. Orten där de bodde senast innan emigrationen behöver INTE vara orten där de är födda. Börja alltså redan på hemmaplan med att ta reda på så mycket som möjligt om de aktuella förfäderna; sök dokument, brev etc., intervjua släktingar osv.

Närmare uppgifter om italienskt ursprung kan fås fram via många olika dokument och arkiv, som t.ex. immigrationspapper(medborgarskapsansökn. etc.), födelseattester, vigselbevis, dödsattester, folkräkningar, ansökningar om socialhjälp mm. Dessa arkiv är alla värdefulla för att hitta förfädernas födelseort i Italien. Har man väl hittat detta värdefulla arvegods kan man leta fram sina italienska anor i rätt kommun och län(motsv.) Sedan kan man få kontakt med nutida familjer med koppling till släktträdet, och ev., kusiner och andra släktingar.



Källor:

  1. Ur Byggnadskultur nr 3/1995 - Torbjörn Fulton: Kalksniderier och gipsarbeten - något om äldre stuckaturer i Sverige http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=191:kalksniderier-och-gipsarbeten-nagot-om-aeldre-stuckaturer-i-sverige&catid=45:material&Itemid=69
  2. Federazione delle Associazioni Italiane in Svezia Italienska Riksförbundet http://www.fais-ir.com/cms/index.php?option=com_content&view=article&id=9&Itemid=13