Husman

Husman var i gamla tider i Sverige en krigare som tillhörde kungens livvakt ("konungens hus- och följemän").

Ordet användes senare i mellersta Sverige i betydelse av inhyseshjon eller en arbetare som bodde på landet eller ett till gården tillhörande torp. I Skåne, Blekinge och Halland, de gamla danska landskapen, kunde en husman vara en arbetare eller en hantverkare som bodde i ett gatehus eller en backstuga, som var ett hus som var byggt "på gatan" (= byns allmänning), dvs saknade tillhörande mark, förutom en liten kålgård och möjligtvis några bikupor. Husmännen kunde antingen livnära sig av lantarbete, eller arbeta vid gruvor , bruk eller ha andra yrken.

Husmann kallades i äldre tider i Norge den arbetare, som bodde hos bonden på dennes gård och motsvarade närmast den senare benämningen innerst. I början av 1900-talet betecknade ordet en bonde som fått brukningsrätt till ett stycke jord utan egen taxering. Jorden var underställd en skattlagd gård och husmannen var skyldig att erlägga en årlig avgift till gårdens ägare eller att mot dagspenning och kost utföra arbete på gården vissa dagar i veckan.

I Danmark betecknade husmand en jordägare med några få hektar jord och utan främmande medhjälpare. Husmansståndet uppstod omkring 1800 och växte kraftigt, så att det 1916 fanns 106,000 hus.

Se även

• Torpare
• Statare
• Lantarbetare

---