Gård

Gård är sin enklaste form liktydigt med ett sammanhållet lantbruk, dvs en grupp byggnader kring en öppen plats, gårdsplanen eller tunet, som bildar en inhägnad, ett gärde. Ordet gård har sedan kommit att betyda helt andra saker, och vikingarnas "gård" har i Östeuropa successivt blivit till dagens "grad" (=stad). Ordet "tun" har för övrigt gått samma väg och har i engelskan förvandlats till "town" (=stad).

För de flesta släktforskare är gård liktydigt med bondgård som anfäderna brukade, kanske i generationer. Gårdens beteckning är emellertid av värde för hur den brukades och vem som åtnjöt gårdens överskott.

• Skattegård var en gård som brukades av en bonde som ägde gården själv. Skatten betalades i form av att man höll en soldat eller en båtsman med ett torp för sin försörjning, samt vapen, uniform och häst, om det var en ryttare. Om skattegården var för liten för att kunna bära denna skattebörda, bildades en rote med flera augmentshemman.

• Frälsegård var en gård som tillhörde en frälseman (godsägare) och som brukades av en bonde som innehade åborätt. Dessa bönder innehade jorden genom tidsbegränsade kontrakt och betalade arrende, i äldre tid kallad avrad, till jordägaren i form av pengar, naturapersedlar och ofta även dagsverken.

• Kronogård var en gård som tillhörde staten (kronan) och som brukades av en bonde med åborätt. Kronobönderna arrenderade oftast jorden under sexårsperioder, med en årligen återkommande betalning i form av avrad. I slutet av 1600-talet förändrades de flesta kronobönders juridiska rättighet till jorden; man hade nu en besittningsrätt som var ärftlig. År 1789 stärktes denna besittningsrätt, och gick numera under namnet stadgad åborätt. I början av 1700-talet genomfördes en rad förordningar som gav kronobonden förköpsrätt till jorden.

Små gårdar, mindre än ett 1/4-dels mantal, kallades för torp.