Flyktingar

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En flykting är, enligt 1951 års Genèvekonvention, en person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av etnicitet, religion, nationalitet, politiska åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp (till exempel baserat på kön, könsidentitet eller sexuell läggning) befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd. Flykting är även den som är statslös och som av ovannämnda skäl befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort.

Sverige

Under 1930-talet var Sveriges flyktingpolitik restriktiv, särskilt mot judiska flyktingar som försökte undkomma nazisternas förföljelser. Flyktingpolitiken luckrades upp när Danmark och Norge drogs in i andra världskriget.

På 1940-talet tog svenska familjer emot finländska, norska och tyska krigsbarn och krigsflyktingar från de nordiska och baltiska länderna, samt Polen. Några av flyktingarna placerades emellertid i Interneringsläger i Sverige under andra världskriget och deporterades.

Under de sista veckorna av kriget och strax efter, genomförde svenska Röda Korset och Folke Bernadotte ett program, kallat Vita bussarna, som evakuerade 15.000 koncentrationslägerfångar, hälften av dem var skandinaver och däribland 423 danska judar. Dessutom organiserades ett tåg med cirka 2000 kvinnliga fångar, varav 960 av dem judiska, som gick till Köpenhamn och Malmö. Under åren efter andra världskriget, flyttade många judiska flyktingar från Baltikum, Rumänien och Polen till Sverige.

Flyktingkvotsystemet infördes i Sverige på 1950-talet och sker i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR. Någon större flyktinginvandring förekom inte förrän i början av 1970-talet, med undantag för mycket begränsad flyktinginvandring från angränsande länder, samt en viss invandring i samband med Ungernkrisen 1956. Bland annat anlände judiska flyktingar från Ungern 1956 och 1968 och från Polen mellan 1968 och 1970. Mellan 1945 och 1970 fördubblades den judiska befolkningen i Sverige.

De senare åren har invandringen ökat mycket kraftigt, till följd av generösare regler för invandring till Sverige. Invandringen till Sverige skiljer sig starkt från den i andra industriländer. I Sverige har nästan alla invandrare kommit som asylsökande, dvs flyktingar, eller som anhöriga, i andra länder är invandringen i långt högre grad inriktad på arbetsmarknadens behov. Under perioden 1980–2002 är andelen asylsökande 33,3 procent och anhöriginvandrare 51 procent. Arbetsmarknadsinvandrare utgör endast 1,2 procent av de beviljade uppehållstillstånden.

Andelen av den svenska befolkningen med utländsk bakgrund var enligt SCB 21,5 procent år 2014 (2 092 000 personer). I gruppen med utländsk bakgrund ingår utrikes födda (16,5 procent) och inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (5,0 procent). Hur många inrikes födda med utrikes födda far- eller morföräldrar, eller med en utrikesfödd förälder, är svårt att uppskatta, men det står klart att minst 25% av den svenska befolkningen har närstående utrikes anor.

Släktforskning

Flyktingar till Sverige har alltid mötts med en rigorös byråkrati från myndigheternas sida. Det är knappast någon risk att det råder brist på dokumentation hos de myndigheter som har registrerat invandrade flyktingar. Att söka efter sådan dokumentation är möjligt och beskrivs i ett antal böcker enligt nedan:

  • Att söka sina utländska rötter av Elisabeth Reuterswärd, Landsarkivet i Lund, 1995, ISBN 91-971044-2-6.
  • Utländskt ursprung - söka och finna i svenska arkiv, av Elisabeth Reuterswärd och Anna Svensson, Studentlitteratur, Lund, 2003, ISBN 91-44-03008-8.
  • Källor till invandringens historia - i statliga myndigheters arkiv 1840-1990 av Lars Hallberg, Riksarkivet, Borås 2001, ISBN 91-88366-55-3.

Källor

  • Sv.Wikipedia
  • Statistiska Centralbyrån