Den svenska emigrationen till Nordamerika

Från Wiki-Rötter
Version från den 24 december 2010 kl. 09.08 av Anders (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Amerikalinjen.jpg

Under 1800- och tidiga 1900-talet lämnade ungefär 1,3 miljoner svenskar Sverige och flyttade främst till USA. Resan gick med båt över Atlanten.

Visserligen hade den orörda jorden längs det amerikanska gränslandet en stark dragningskraft på fattiga jordbrukare från hela Europa, men vissa faktorer blev särskilt lockande för svenskar. Den religiösa intolerans som den svenska statskyrkan utövade var illa omtyckt, och likaså den svenska monarkins sociala konservatism och kulturella avståndstagande. Befolkningsökning och missväxt gjorde att förhållandena på den svenska landsbygden blev allt dystrare. Berättelser från tidigare svenska emigranter beskrev livet i den amerikanska mellanvästern som ett himmelrike på jorden och hyllade religiös tolerans, politisk frihet och alla tillfällen som fanns för att förbättra sin levnadsstandard.

Den svenska emigrationen till Nordamerika nådde sin höjdpunkt efter amerikanska inbördeskriget (1861-65). Den amerikanska folkräkningen 1890 angav antalet svensk-amerikaner till närmare 800 000. De flesta av invandrarna blev typiska nybyggare som röjde och odlade upp prärien, medan andra bodde kvar i städerna, i synnerhet Chicago. Unga, ogifta kvinnor som hemma i Sverige hade jobbat som jordbruksarbetare började ofta direkt som hembiträden hos familjer i amerikanska städer. Många av utvandrarna som etablerade sig i USA reste tillbaka till Sverige senare under 1800-talet, och det finns många berättelser om hur deras seder och vanor hade ändrats. Vissa återvände för att tillbringa sina sista år i Sverige, men många ändrade sig när de möttes av vad de ansåg vara en arrogant aristokrati, en grov och nedbruten arbetarklass och bristande respekt för kvinnor.

Efter en smärre nedgång på 1890-talet ökade utvandringen igen och ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade att sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att "tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika". Utredningen gav sitt stöd till Arbetarrörelsens krav på reformer som drevs igenom; så som: allmän rösträtt, bättre bostäder, en allmän ekonomisk utveckling och bättre allmän utbildning. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914-18) bröt ut året efter att kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt och var från mitten av 1920-talet inte längre en massrörelse.


Länkar


Trad.gif

Denna artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den. Om du tycker att denna artikel är färdig kan du ta bort formateringen {{Stubbe}}.

Se även