Dalarnas Släktforskarförbund (†)

Från Wiki-Rötter
Version från den 29 maj 2013 kl. 08.46 av Jojje (diskussion | bidrag) (flyttade Dalarnas Släktforskarförbund till Dalarnas Släktforskarförbund (†))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
DSF:s logotype

Dalarnas Släktforskarförbund (DSF) var ett länsförbund inom Sveriges Släktforskarförbund som bildades den 25 oktober 1998 och upplöstes i maj 2013.

Förbundet bildades efter cirka två års gemensamt rådslag mellan föreningarna Ovansiljans Släktforskare, Folkare Släktforskarförening, Västerbergslagens Släktforskare, Falubygdens Släktforskarförening, samt Släkt och Bygd i Borlänge. Syftet var att bilda ett regionförbund som verkligen representerade de till Sveriges Släktforskarförbund anslutna släktforskarföreningarna i Dalarna. Under arbetets gång anslöt sig Föreningen Dalfolk i Leksand, först som observatör (eftersom man ännu inte var medlem i SSf), och så småningom som fullvärdig medlemsförening. Sommaren 2004 anslöt sig också Gagnefs Släktforskarförening som bildats under hösten 2003.

Ett första bekymmer var Sveriges Släktforskarförbund, som inte hade några uttänkta former för bildandet av regionalförbund. Ingen generell mall var framtagen, och DSF insåg att man var pionjärer i fråga om länsorganisationer inom förbundet. Problemet löste sig så småningom med en ändring i SSf's stadgar, varpå man kunde ansluta sammanslutningar till riksförbundet.

Ett första gemensamt projekt var Släktforskardagarna 2002 i Borlänge som blev en succé. Också internetsidan Dalarötter föddes, och blev direkt en framgång bland de datorburna forskare som har sina rötter i länet. Dalregementets Soldatregister är ett initiativ som numera lever sitt eget liv, men som initierats och organiserats av DSF. Man var också tidigt ute med en gemensam släktforskardag för sina respektive Stockholmsmedlemmar.

De sista åren hade man problem med att hitta en pådrivande ledning och motivationen var därför låg. Förbundet gick på sparlåga och behövde en energikick i form av något gemensamt projekt. Detta uteblev emellertid, sannolikt på grund av en hög medelålder och begränsad ork i medlemsföreningarna, och ledde till en upplösning av förbundet.