Borgare

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
"Penningväxlaren och hans hustru" av flamländaren Quinten Matsys (1514).

Borgare var ursprungligen personer med burskap[1], det vill säga som hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel i staden som de var verksamma i. Vilka näringar staden hade, om utrikeshandel fick bedrivas och vilka borgarna fick upphandla av, reglerades av stadsprivilegierna. Borgarna lydde under stadslagar.

Ordet borgare kommer troligen av medellågtyska borgere 'stadsbo', "borginvånare". Under medeltiden använde man i stället oftast begreppet byaman. Den kvinnliga motsvarigheten till borgare är borgerska. Dessa borgare kunde vara fiskarborgare, köpmän eller hantverkare.

Borgaren hade rätt att delta i stadens beslutande organ, som leddes av borgmästaren och stadsrådet, och dömas efter stadslagen i rådhus- och kämnärsrätter. De förvaltade dessutom kyrkan, betalade förmögenhetsskatt, borgerlig tunga, men organiserade också stadens brandskydd, nattvakt och försvar.

Borgarståndet

Borgarna utgjorde i de flesta europeiska stater ett av stånden, borgarståndet.

I Sverige var troligen borgarna representerade redan vid Arboga möte 1435. Borgarståndet utvaldes av borgmästare och rikets städers råd. De höll sina ståndsmöten åtminstone från 1582 i Stockholms rådhus och därefter i Börshuset på samma plats vid Stortorget. Från 1833 höll man sina möten på Gamla riksdagshuset. Systemet avskaffades i representationsreformen 1866.

Vid industrialiseringen blev borgerskapet allt rikare och fick mer makt. På 1800-talet infördes näringsfrihet i Sverige.

Gillen och skråväsende

Borgerskapet i städerna organiserade sig i gillen bestående av yrkesbröder som organiserade sig för ömsesidig nytta och skydd samt med särskilda privilegier som innebar ett visst monopol inom deras arbete. Senare kom gillena att formaliseras och kallades skrån. Gillena kom också att inneha en betydande politisk betydelse i städerna.

"Borgerligt"

Ordet borgerligt används i många sammanhang för att beskriva ickereligiösa sammanhang, också kallade civila i många andra länder. Det finns såväl borgerliga äktenskap, begravningar, samt sekulära ritualer för dop, konfirmationer och liknande. I politiska sammanhang har borgerligheten uppstått ur samhällsklassen bourgeoisien i framför allt Frankrike, som tog makten i och med den franska revolutionen och införde en mängd ickereligiösa begrepp. I modern tid kallas politiska partier som är emot socialism och har konservativa eller liberala idéer för borgerliga partier.