Arkiv

Från Wiki-Rötter
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arkivrum.jpg

Arkiv (av lat. archivum och ytterst grek. archeion (grekiska: άρχεϊον), regerings- eller ämbetsbyggnad) kan avse olika saker:

  1. Ett sammanhållet bestånd av handlingar (arkivalier) härrörande ur en arkivbildares, exempelvis en myndighets, en organisations, en familjs eller en enskild persons verksamhet.
  2. En arkivinstitution, alltså en myndighet eller institution som handhar arkiv som överlämnats av den ursprungliga arkivbildaren. Exempel på sådana institutioner är Riksarkivet och landsarkiven, stads- eller kommunarkiven och landstingsarkiven, men det finns även fristående institutioner (privata och föreningar) som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Folkrörelsearkiv och Näringslivsarkiv. Ett arkiv (i betydelsen 2) har i sin vård arkiv (i betydelsen 1) som skapats av andra.
  3. Den lokal i vilken ett arkiv eller en arkivinstitution är inrymt.

Begreppet arkiv (samling av dokument) särskiljs i första hand från museer (samling av föremål) och bibliotek (samling av tryckta böcker). Gränsdragningen har inte alltid varit klar mellan arkiv, bibliotek och museer. Till exempel innehåller Kungliga biblioteket flera samlingar av kända författares handskrifter.

Verksamhet rörande arkiv kallas arkivväsen. Skötseln av ett arkiv omfattar vad som ska samlas, vad som ska gallras ut, hur samlingen ska ordnas och hur den ska förtecknas. Den som yrkesmässigt ägnar sig åt detta kallas arkivarie. Studiet av sådana metoder kallas arkivvetenskap.

Den som skapar ett arkiv kallas arkivbildare. Arkiv skapas vanligen som en integrerad del av en organisation, företag, förenings eller persons ordinarie verksamhet. Lagar och förordningar kan föreskriva att handlingar måste sparas i viss utsträckning under en viss tid, men därutöver anger arkivbildaren vad som ska gälla. För den offentliga sektorn gäller i Sverige, tryckfrihetsförordningen, Offentlighets- och sekretesslagen och arkivlagen med flera lagar. Större arkivinstitutioner har dessutom att ta ställning till donationer av hela arkiv från privata arkivbildare. Sedan ca 1900 tillämpas proveniensprincipen[1], vilket betyder att dokument förvaras och hanteras i den ordning de skapades (proveniens betyder ursprung). Proveniensen gäller såväl inre- som yttre ordning. I äldre tid förekom det att donerade dokumentsamlingar delades upp och dokumenten sorterades in i den egna samlingen.

Förtecknandet av arkiv är avgörande för att hitta handlingar. Den utgör en fortsättning på eller tillämpning av proveniensprincipen. Framför allt kan den vara olika detaljerad. På högsta nivån måste en arkivinstitution ha en förteckning över vilka arkivbildares arkiv den förvaltar. För varje arkiv redovisas sedan handlingarna i "serier" som i sin tur består av "volymer". Arkivbestånden förtecknas vanligen med stöd av ett arkivschema (förteckningsplan). Handlingarna kategoriseras på funktionella grunder.

För Sverige finns en nationell arkivdatabas (NAD) utgiven på CDROM och tillgänglig över webben, som förtecknar arkivinstitutioner och deras bestånd, men däremot inga detaljer om dokumenten inom varje samling. På NAD återfinns huvudsakligen de statliga arkivinstitutionerna. För Finland finns motsvarande arkivdatabas för det finländska Riksarkivet och landsarkiven, den heter VAKKA.

Olika arkivtyper i Sverige av betydelse för släktforskning

Enskilda arkiv

(För enskilda arkiv av typen företags-, press-, stiftelse- eller akademiers arkiv som ej berör släktforskning, se Svenska Wikipedia: Arkiv)

Enskilda arkiv (även kallat familje- eller släktarkiv, privatarkiv eller personarkiv - ej att förväxla med hemarkiv som avser ett hushålls räkenskaper och handlingar): Enskilda personers, familjers och släkters arkiv kan innehålla betyg, anteckningar, fotografier, brev och andra dokument som är värdefulla att bevara som källmaterial till en tid som har flytt (se rutan nedan).

Familjearkivet - släktens historia i en skokartong

Brevbuntar.jpg Fotoalbum.jpg Privatarkiv1.jpg Familjearkiv.png
Varje enskild släktforskare samlar på sig handlingar över de personer den forskat om. Ofta blir det ett större antal pärmar, och ibland hela hyllor fyllda med anteckningar, avskrifter, antavlor, ansedlar, kopior och dokument, som t.ex. gamla brev, vigselbevis, pass, ID-handlingar, körkort, betyg, fotografier, dagböcker, tidningsurklipp (dödsannonser, nekrologer, bröllopsannonser, m.m.), bouppteckningar, testamenten, gravbrev, ljud- och filminspelningar, familjebiblar, bankböcker, säkerhetskopior på databaser, kvitton, receptsamlingar, gästböcker, läkarintyg, kartor, lagfarter, egna inventeringar, brandförsäkringar, osv. I ett familjearkiv kan också inkluderas andra minnesföremål, t.ex. samlingar, barnkläder, leksaker, barnskor, skallror, dopklänningar, brudklänningar, folkdräkter, glasögon, pipor, pennor, medaljer, rockmärken, etc. Dessa föremål är lika viktiga som skrivna dokument, men de måste förses med någon form av märkning så att efterlevande förstår vem de tillhörde. Den ordningssamme sorterar sitt arkiv på ett sådant sätt att det går att hitta i det även efter det att man lämnar det ifrån sig. För detta ändamål finns bra information riktad till släktforskare, där man kan lära sig hur man lägger upp, förvarar och sköter ett privat arkiv. Häftet Arkiveringsguide för släktforskare av Elinor Elmborg[2], är en praktisk och lättläst bok på ämnet.

Förenings- och organisationsarkiv

Föreningsarkiv och organisationsarkiv är i ordets betydelse:

1. de handlingar som en förening eller annan typ av organisation skapar i sin verksamhet och bevarar. Exempel: Släktforskarnas arkiv hos Genealogiska Föreningen.
2. en institution som är en depå för organisationer. Föreningars äldre arkiv förvaras vanligen hos gemensamma folkrörelsearkiv som ofta är organiserade länsvis. (Se Föreningsarkiv)

Projekt-sodergatan-1.jpg Jp-bjare-slaktring-1.jpg
Gunilla Persson Aretoft och Christina Nygren i Helsingborgs släktforskare- och bygdeförening, samt Britt Bengtsson i Bjäre släktrings lokal i Förslöv; två exempel på föreningsarkiv i den svenska släktforskarrörelsen. (Foto: Fredrik Johansson och Johan Persson)

Föreningars arkiv - fler och viktigare än man förväntar sig

Varje släktforskarförening med självaktning har en egen lokal där medlemmarna samlar allehanda material som anses vara till gagn för verksamheten. Ofta har föreningen genomfört registreringsprojekt i olika omgångar, eller så har man skrivit av lokala svårlästa kyrkböcker. Många enskilda medlemmar har skrivit ut sina forskningsresultat i listform, och med dagens dataprogram är det ingen match att fylla ett antal pärmar med anfäder eller ättlingaverk. En favoritsysselsättning bland släktforskare är att upprätta innehållsrika arbeten över invånarna i en by, eller en hel socken. Släktföreningar upprättar listor över någon persons alla ättlingar, och de hamnar ofta i hyllan hos släktforskarföreningen. Också samlingar med mikrokort, listor på emigranter, beskrivningar av gårdar och torp, gravstensinventeringar, tidskriftssamlingar, inlämnade utredningar, soldatinventeringar, osv.

Hembygdsarkiv

Hembygdsrörelsen, med Hembygdsförbundet i spetsen, samt fristående socken- och bygdeföreningar runt om i Sverige har i sina socken- och bystugor, bygdegårdar och folkparker, ofta små lokala innehållsrika arkiv av stort intresse för släktforskare. I dessa har ofta många släktutredningar och gamla fotoalbum hamnat, och där hittar man även mängder med pärmar innehållande berättelser om gångna tider, tidningsurklipp om den egna egna byn och dess invånare, lokala tidskrifter och föreningsutskick, etcétera. Släktforskaren som forskar i en släkt bör ta reda på om det finns sådana arkiv i de orter som berörs. Många gånger återfinns där mer än vad man kunde förvänta sig. Ofta hamnar avlidna släktforskares samlade släktutredningar i hembygdsföreningens arkiv, om det saknas intresse i familjen att ta hand om materialet.

Församlingsarkiv

Trots att församlingarna lämnat ifrån sig kyrkböckerna, har många kvar sina församlingsarkiv som kan innehålla annat material som är intressant för släktforskare.

Offentliga svenska arkiv av betydelse för släktforskning

Privata svenska arkiv av betydelse för släktforskning


Bevarande (deponering eller donation) av arkiv eller kvarlåtenskap för eftervärlden

När en släktforskare dör eller när en förening inte längre är livskraftig, riskerar det insamlade materialet att hamna i soporna och de gamla fotografierna att säljas som kuriosa på någon loppmarknad. Efter ett dödsfall är det ofta bråttom att omhänderta kvarlåtenskapen efter en avliden, och arvingarna har ofta vare sig tid eller intresse av att gå igenom och sortera en mängd pärmar och kartonger med för dem obegripliga papper. Också när det gäller föreningar går materialet till slut samma väg sedan enskilda medlemmar kanske förvarat delar av materialet i egna förråd i väntan på någon slags återuppståndelse. Både enskilda personer och föreningar bör därför säkerhetsställa sina arkiv genom att i tid deponera (eller testamentera) materialet till någon arkivinstitution vars uppgift är att bevara inlämnade arkiv. Här nedan följer några exempel på arkivinstitutioner som är av intresse för släktforskare:

Riksarkivet, Krigsarkivet och landsarkiven

Riksarkivets avdelningar Marieberg/Arninge, Krigsarkivet och landsarkiven tar emot offentliga arkiv[3] och enskilda arkiv[4]. Med offentliga arkiv avses i första hand de som kommer från statliga myndigheter. Med enskilda arkiv menas person-, släkt-, gods- och gårdsarkiv, förenings- och organisationsarkiv, företagsarkiv, arkiv efter tidningar, föreningar och företag inom pressen, stiftelser och akademiers arkiv med flera. De måste emellertid vara relevanta för det arkiv som tar emot dem. De olika avdelningarna inom Riksarkivet har olika ansvarsområden då det gäller vilka arkiv man tar emot. Marieberg/Arninge tar emot statliga och enskilda arkiv av riksintresse[5], Krigsarkivet tar emot enskilda arkiv relaterade till försvaret och landsarkiven tar emot regionala statliga och enskilda arkiv.

Arkiv för föreningar och enskilda

Med föreningsarkiv menas också en arkivinstitution som är en depå för föreningar. Offentliga myndigheter är enligt arkivlagen skyldiga att lämna in sina handlingar till arkiven. Något liknande regelverk finns inte för den enskilda sektorn, vilket alltför ofta leder till att material som kan vara värdefullt för forskningen försvinner eller förstörs. Där fyller föreningsarkiven en viktig uppgift genom att aktivt gå ut och söka upp, kartlägga och om möjligt samla in arkivhandlingar, göra intervjuer och minnesinsamlingar för att på så sätt belysa skeenden och förhållanden utanför den offentliga sektorn. Föreningsarkiven hjälper också gärna till med information om hur man sköter ett arkiv och tar emot "herrelösa" arkiv för förvaring.[6] Här nedan följer ett urval föreningsarkiv runt om i Sverige:

Arkiv Gävleborg erbjuder arkivplats åt enskilda för en billig penning.
  • ArkivCentrum i Örebro: För en årsavgift på mellan 100 och 1000 kronor, beroende på medlemsantalet eller antalet anställda, erbjuds enskilda, föreningar och företag medlemskap med en rad möjligheter[7]. Bland annat att förvara sina arkiv i en trygg och säker miljö. Hyllplatsen kostar 125 kr/år per meter och debiteras utöver medlemsavgiften. Medlemmarna erhåller:
  • Trygg och säker förvaring av det egna arkivmaterialet.
  • Kompetent och kunnig hantering och sortering av arkivmaterialet.
  • Rådgivning i arkiv- och dokumenthanteringsfrågor.
  • Möjlighet till vidareutbildning av de egna medlemmarna i arkiv- och dokumenthanteringsfrågor.
  • Möjlighet att hyra Arkivcentrums lokaler för t ex styrelsemöten, egna föreläsningar eller dylikt.
  • En medlemstidning, Aktstycket, som utkommer med 4 nummer per år.

Observera att många enskilda kommuner erbjuder plats för deponering av föreningars och enskildas arkiv. Tag kontakt med din kommun för närmare information.

Släktforskarföreningar

Många släktforskarföreningar med tillgång till lokaler kan ofta tänka sig att ta hand om enskilda avlidna medlemmars efterlämnade släktforskningsarkivalier förutsatt att de är någorlunda välordnade. Äldre släktforskare bör därför nämna detta alternativ i sitt testamente, för det är inte säkert att arvingarna överhuvudtaget reflekterar över detta innan man anlitar en städfirma eller tömmer bostaden på annat sätt.

Genealogiska Föreningen

En av Genealogiska Föreningens stadgeenliga uppgifter är "att litteratur med genealogiskt, biografiskt och lokalhistoriskt innehåll, släktarkiv, släkt‐ och antavlor, tidningsurklipp samt annat material med anknytning till genealogi samlas, vårdas och bevaras samt görs tillgängligt genom en öppen verksamhet och genom publikationer".[9] Man tar således emot depositioner och donationer av enskilda och föreningar förutsatt att de passar i GF:s verksamhet.

DIS Arkiv

Medlemmar i DIS erbjuds möjligheten att deponera sitt släktforskningsmaterial förutsatt att det är lagrat på datamedia[10]. DIS erbjuder också en PDF-mall för hur man kan skriva ett "släktforskartestamente" att lägga med bland sina papper så att anhöriga kan hantera materialet enligt forskarens önskemål.

Arkivmaterial

  • Museiservice tillhandahåller material för arkivering av vårt kulturarv. Emballage och förvaringsprodukter med kontrollerade värden för arkivering i minst 100 år. Många av Museiservices produkter är framtagna med hjälp av de statliga kulturinstitutionerna. Andra produkter har de försökt hitta en bra utformning i kvalitet och form för att fylla behov för arkivering. Företagets grund har sina rötter från 1980-talet då museerna hade egen inköpscentral via Nordiska museet.

Se även


"Runda arkivet" är kontorsjargong för papperskorg.


Källor: